Pelle on the road

Idag är jag ute på utflykt. Åkte hemmifrån vid lunch med ASKs kantstjärna och en av klubbens stora eldsjälar Kalle Björkman. Kalle skulle upp till Göteborg och hälsa på Robban Bladh och bland annat besöka Partille Cup (världens största handbolls cup - läs mer på www.ask-handboll.com eller www.partillecup.com). Solen sken över Götet och överallt i centrum såg man handbollsspelare på gatorna. Släppte Kalle vid handbollscentrat vid Heden. Hade varit kul att vara med och fördrivit en dag där men det får bli någon annan gång. Skulle ju nämligen vidare. E6 söderut till Varberg och några dagars kustsemester nämre bestämt. Kom fram och har haft en underbar eftermiddag vid husvagnen. Ipoden på, en tidning i händerna och bakåtlutad i solstolen. Härligt och svettigt!!!

Där i solen kom den ena höjdarlåten efter den andra. Låtlistan gick på slumpval och två kandidater till dagens retro (eftersom jag redan hade tipsat om dagens mp3) dök upp. Kan inte bestämma mig för vilken så det blir en "dagens dubbel". Först ut kom Humpe Humpe med "Yama-ha". Gruppen består av tyska systrarna Anette och Inga Humpe från tyskland, låten är från 1985 och producerad av Roma Baran som är totalt okänd för mig. Däremot är den co-producerad av ingen mindre än Gareth Jones (bla känd från diverse jobb med Depeche mode). Texten? Den gick så här: Refräng Mitsubishi Toyota Suzuki Sony Vers Minolta Kawasaki Sanyo Casio Toshiba. Yamaha Mitsubishi Toyota Suzuki Sony Refräng Minolta Kawasaki Sanyo Casio Toshiba. Break Collega djin sei da Teno. Collega djin sei da Haha. Collega djin sei da Saito. Collega djin sei da Hahahaha. Refräng Yamaha Mitsubishi Toyota Suzuki Sony... Break Collega djin sei da Teno...Collega djin sei da Teno... Vem har sagt att det är svårt att göra en hit?

Låten som följde därpå är en riktig 80talsklassiker: "Safety Dance" med Men without hats. Video är smått sanslös - sångaren går igenom någon sorts medeltidsby med en tjej och en lite dvärg och - dansar! (Se bilden)

Gruppen är från Kanada och slog över hela världen med denna låten. Sedan lyckades de inte följa upp den lika bra och ses av många som ett "one hit wonder". Något jag tycker är fel. 88 hade de åter en stor hit med "Pop goes the world" och under tiden däremellan hade de släppt låtar som "Antartica" och "Where do the boys go" Refrängen på genombrottet gick "We can dance if we want to. We can leave your friends behind. 'Cause your friends don't dance and if they don't dance Well they're no friends of mine. I say, we can go where we want to A place where they will never find. And we can act like we come from out of this world. Leave the real one far behind. And we can dance." Aaah - vad jag saknar dansgolvet på hedliga Romonight. Får nog skutta omkring lite i förtältet när grannarna har gått och lagt sig ;-)