Mitt liv som listnörd

I dagens samhälle finns massor musik på internet, musikkanaler på TV och ett antal reklamfinansierade radiokanaler som pumpar ut den senaste musiken nonstop. När jag och mina jämngamla växte upp var det dock i ett helt annat mediasamhälle. På TVn fanns det två kanaler och det var sällan det spelades någon ny musik och den relativt nyuppfunna musikvideon letade bara sig in som pausprogram mellan två ”vanliga” program någon gång då och då. På radion fanns det ett fåtal program som gick en gång i veckan där man kunde höra den senaste musiken. Metropol gick på fredagskvällarna. Leddes av Ingvar Storm och Nicklas Levy och varvade musik med sketcher, intervjuer och diverse påhitt. Lördagsbiten var ett önskeprogram med Bengt Grafström. Rakt över Disc gick lite då och då. Programledare var Clabbe Af Geijerstam. Han körde någon Dj-stil och mixade diverse skivor och trixade med effekter och sitt snabbpratande som gjorde det nästintill omöjligt att spela in någorlunda hela låtar på blandbandet. Favoritprogrammet kom då istället att bli Tracks. Första programmet sändes den åttonde september 1984 och programledare var Kaj Kindvall. En röst som under flera år nästan kom att bli som en kompis vid radiohögtalaren. En topp-20-lista som man skrev in och röstade på och nästan lika många nya låtar utöver dessa utgjorde programet. Första listan toppades av Alphaville med ”Sounds like a melody”. Tvåa var Howard Jones med ”Like to get to know you well”. Fyra listor senare gick Depeche Mode upp på tronen med “Master & Servant” Lyckan var total! Av någon händelse började jag skriva ner listorna. I början var det ett rutat collegeblock med fyra listor på varje sida. Dessa två timmar varje lördag blev små heliga högtidsstunder. Så här i efterhand vet jag inte om handbollsmatcherna oftast var på söndag eller om de krockade med radiostunden. Jag vet att jag instruerade mamma i att spela in sista 45 minutrarna då och då när jag inte var hemma. Att det blev just denna tid var att det var vad som fanns plats på ena sidan av ett C-90 kassettband. Då fick man med någon ny låt, topp tio och snabbgenomgången av listan. Om detta någon gång sket sig gick det att få tag i listan som brukade vara med i någon av kvällstidningarna. Vecka efter vecka satt jag med höger pekfinger på pausknappen på bandspelaren och försökte få med så mycket som möjligt av favoritlåtarna på blandbandet. Frågan är om detta var riktigt friskt beteende. Någonstans har jag läst att ibland kan vara hårfin skillnad mellan intresse/engagemang och besatthet! Men men…

Efter nått år fick jag tag i skrivmaskin och renskrev de gamla listorna som nu sattes in i en pärm. Pärmen finns fortfarande kvar i ett skåp!!! Ytterligare nått år gick och skrivmaskinen ersattes av datorn Amiga 500 och ett ordbehandlingsprogram. Överstrykningspennan visade vilken låt som var "veckans raket" - dvs den som hade klättrat mest under veckan. Musikstilarna skifftade: från synth och italodisco, rock och viss hårdrock (framför allt med powerballader) via Stock/Aitken/Waterman-popen under 80talets andra hälft till det tidiga 90talets eurodisco, fabricerade pojk- och flickband, brittpop och "nypunk". Till sist började intresset trappa av något år in på 90talet. Men det händer fortfarande att jag råkar fastna i något program emellanåt. Jag vet inte om jag är partisk eller vad jag ska kalla det men under "mina tracksår" kändes det som tracks styrde musikbranschen och listframgångarna mer. Det kändes som om musiken var lite bättre, lite bredare och fler stilar kom med. Numera låter musiken i tracks i mina öron som vilket Mix megapol- eller Radio rix-skval som helst.

Har läst att Per Gessle också var en listnörd och att mycket av hans musik är ekon från hans musiksamling och listkunskaper. Något riktigt så kreativt och framför allt inkomstbringande har inte min besatthet givit! Men mitt musikintresse har nog mycket att hämta från detta. Och det har satt sin prägel på min skivsamling och indirekt i mitt dj-spelande på diverse tillställningar. Det har helt enkelt bitvis bidragit till vem och vad jag är idag. Och så här i efterhand tror jag nog att det bidrog till att man har snappade upp ord och fraser både på svenska och på engelska som har breddat språket både i vardagliga livet och i skolan på den tiden. Och kunskapen om låtarna från denna knappa 10årsperioden slog inte många kompisar mig på. Och om man inte var säker på någon albumtitel, årtal, låtskrivare eller dyligt var det ju bara att stå på sig och ljuga! Vem kunde motbevisa nått? Och som sagt även om intresset inte har riktigt samma besatthet idag så försöker man ju fortfarande hänga med. Även om som sagt musiken inte känns lika rolig och spännande idag… Men så är det väl - varje ålder och generation har sin musik som man tycker är ”bäst”. Idag finns samtliga trackslistor till dags datum på hemsidan. Men att sitta och bläddra i min gamla pärm, som jag gör nu, gör att låt efter låt tar fram gamla minnen. Kompisar, klassfester, mellanstadiediscon och så vidare. Kommer till exempel ihåg att jag och en tjej i klassen vann en danstävling på en klassfest till Alphavilles ”Forever Young”!!! Musiken som en tidsmaskin – det ni - det är inte dåligt. Nu tror jag att jag ska gå och leta fram något gammalt band i garderoben och dra på volymen…