Såg precis något som förvånade ordentligt. Roxette kommer att spela på Scandinavian Raceway i Anderstorp! Som en del i motortävlingen Race Legends ska det även vara musik och Roxette är det första klara bandet. Tävlingarna hålls 13-15 augusti och Roxette spelar den 14:e. Biljetter till tävlingarna gäller som konsertiljetter plus ett fåtal rena konsertbiljetter kommer visst ockå att släppas. Flera artister ska också presenteras, men det kommer enligt Gessle att bli en "fullängdsspelning" med Roxette - den första i Sverige sedan 2001.
Låter ju riktigt coolt. Har ofta funderat på varför inte något sånt här arrangeras på banan för att dra dit folk som inte går på tävlingarna. Nu gäller det bara att Lövåsgrannarna inte klagar på bullret från musiken också....
Aftonbladets artikel och Roxettes hemsida
torsdag, januari 28, 2010
onsdag, januari 27, 2010
Rapport från Depechekonserten
Tisdagskvällen var vi i Göteborg. Det var nämligen dags för en ny konsert med min favoritgrupp sedan - ja alltid - Depeche Mode.
Förband var en annan gammal favorit Nitzer Ebb. Och de gjorde ett helt ok jobb. Flera gamla favoriter och någon ny låt som lät ok. Får nog kolla upp deras nya CD. Men jag tror nog att de passar bättre på en mindre och mer intim scen.
Det kan man nog inte säga om kvällens huvudpersoner. Depeche Mode är nämligen ett arenaband av stora mått. Jag har dock varit skeptisk mot deras "nutida" sättning med mer gitarr och livetrummor än på skiva. Men den här gången funkade det bra. Det gav rätt balans och mer tyngd åt låtarna utan att förstöra. De inledde med tre låtar från senaste skivan Sounds Of The Universe. Men det var först när Walking in my shoes, It´s no good och A question of time som publiken och spelningen vaknade och gick på knock. Sedan radades hitsen upp: Precious, World in my eyes, Policy of truth, In your room, I feel you, Enjoy the silence, Never let me down again, Stripped, Behind the wheel och till sist Personal Jesus. Någonstans där i mitten sänktes tempot när Martin Gore sjöng sina obligatoriska ballader, den här gången Insight och Home. De var bra men därför kändes det lite onödigt när även Dressed in black klämdes in som första extranummer.
Ljud och ljus var bra, publiken skapade som vanligt bra stämning. Det enda som var lite tveksamt var bristen på överaskningar från den vanliga spellistan som gjorts på de flesta spelningarna samt att scenen var lite för låg från min synvinkel på ståplats. Sen är frågan om Dave Gahan trodde att han var i Tyskland då han ett par gånger tackade i mellansnacket genom att säga "Danke". Men efter ganska exakt två timmar gick jag därifrån med ett leende på läpparna - en lyckad spelning med mina gamla favoriter.
Förband var en annan gammal favorit Nitzer Ebb. Och de gjorde ett helt ok jobb. Flera gamla favoriter och någon ny låt som lät ok. Får nog kolla upp deras nya CD. Men jag tror nog att de passar bättre på en mindre och mer intim scen.
Det kan man nog inte säga om kvällens huvudpersoner. Depeche Mode är nämligen ett arenaband av stora mått. Jag har dock varit skeptisk mot deras "nutida" sättning med mer gitarr och livetrummor än på skiva. Men den här gången funkade det bra. Det gav rätt balans och mer tyngd åt låtarna utan att förstöra. De inledde med tre låtar från senaste skivan Sounds Of The Universe. Men det var först när Walking in my shoes, It´s no good och A question of time som publiken och spelningen vaknade och gick på knock. Sedan radades hitsen upp: Precious, World in my eyes, Policy of truth, In your room, I feel you, Enjoy the silence, Never let me down again, Stripped, Behind the wheel och till sist Personal Jesus. Någonstans där i mitten sänktes tempot när Martin Gore sjöng sina obligatoriska ballader, den här gången Insight och Home. De var bra men därför kändes det lite onödigt när även Dressed in black klämdes in som första extranummer.
Ljud och ljus var bra, publiken skapade som vanligt bra stämning. Det enda som var lite tveksamt var bristen på överaskningar från den vanliga spellistan som gjorts på de flesta spelningarna samt att scenen var lite för låg från min synvinkel på ståplats. Sen är frågan om Dave Gahan trodde att han var i Tyskland då han ett par gånger tackade i mellansnacket genom att säga "Danke". Men efter ganska exakt två timmar gick jag därifrån med ett leende på läpparna - en lyckad spelning med mina gamla favoriter.
tisdag, januari 26, 2010
måndag, januari 25, 2010
Multimedia message
Riktigt länge sedan jag uppdaterade här. Måste ge bloggen en sista chans innan jag dödförklarar och begraver den. Det är en riktig vinter vi har fått. Idag var det på nytt minus 15 grader. Brrr!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
