När Synth blir Synth

Som synthare har man alltid fått rättfärdiga sin musiksmak för omvärlden. När synthen var som störst (dvs. på 80talet) så hävdade motståndarna och häcklarna att ”maskinerna gör låtarna” och ”man behöver bara trycka på en knapp”. Sån tur då att Depeche Mode, Yazoo, Rational Youth osv. hade kommit över just de syntharna som gjorde deras hits. Naturligtvis var det inte så. Vad dessa belackare inte ville eller kunde förstå var att instrumentet synth, trummaskiner m.m. kräver lika mycket tekniskt kunnande, kreativitet och passion för att skapa nått som vilken gitarr, flygel eller trummor som helst. Att även förstärkare till elgitarren och mikrofonen också var elektriska maskiner glömdes också ofta bort.

Idag då? Den revolution som sena 70tals- och tidiga 80talsbanden gjorde har ju idag rivit ner mängder av murar i branschen. När så gott som samtliga låtar på hitlistor, radio och TV är skapade med synthar, samplers och datorer idag blir det svårare och svårare att förklara vad som är en ”synthlåt”. ”Madonnas hela senaste cd är ju skapad på dator” men är ju inte en synth för det. För att förklara det får man kanske backa tillbaka bandet till ”gamla goda tiden”. Ljuden som den tidens synthband använde var ”synth”. Ljud skulle inte låta som pianon, violin, trumpet eller akustiska trummor – det skulle vara elektroniskt. Detta nästan pornografiska användandet av synthljud (ljuden är där för att de ska synas, höras och exploateras) präglar fortfarande stilen. Men utvecklingen går framåt och blir ännu mer förvirrande. Band som t.ex. svenska Covenant, engelska VNV Nation och norska Apoptygma Berzerk brukar kallas synthband. Men de två första skulle lika gärna kunna vara dans/techno. Och Apoptygma tar i alla fall sin liveshow till mer rock än synth nuförtiden. Idag ryms allt från synthpop, EBM (Electronic Body Music), ovan nämnda danssynth och den mer brutala och skitiga industrigenren inom begreppet synth. Jämför då på gitarrsidan som har pop, rock, blues, punk, hårdrock, soul osv som helt fristående begrepp. Rörigt? Visst men det går att göra värre. Tidernas största synthband är ju Depeche Mode. Eller hur? Men numera har de ju vanlig rocksättning som inkluderar synth.

Nästan alla verkar ha synpunkter på denna kära musikstil. Man får än idag höra att ”synthen är bakåtsträvande som försöker låta 80tal”. Men i nästa recension är journalisten lyrisk över dussingitarrbandet som hämtar inspiration och ljud från Beatles, Rolling Stones, nått annat från 60talet eller Bruce Springsteen. Konsekvent eller hur?

Siste Mannen På Jorden?

Hej på er alla. Ny helg har passerat och en ny arbetsvecka har börjat. Men som jag syftar på med titlen så känns det nästan som om man vare själv om att jobba här i Anderstorp. Inte en bil möter man 06:40 när jag cyklar till jobbet (ja cyklar! Vädret är gott, motion är nyttigt och bensin är jäkligt dyrt. Hög tid att sänka skatten nu styrande sossar med utpressande stödpartier!!!). Lika tomt är det nästan på lunchen också även om man kanske kan se någon som orkat masa sig ut. För att spela minigolf, köpa en glass eller något annat sommrigt.

Till och med på parkeringen utanför lägenheten är det nästan tomt. Och inte bara vid mitt hus. Inte för att Anderstorp är världens mest livade ställe i vanliga fall, men så här års verkar det som alla har dragit till kusten.

Inte så att jag inte unnar er som är lediga er ledighet, - njut på bara, men det är en konstig känsla.

Och soundtracket till denna känsla skulle kunna vara "Ghost Town" av The Specials för det lite kusliga soundet. Men som den synthare jag är föredrar jag nog gruppen Siste Mannen På Jorden (med Eddie Bengtsson) eller S.P.O.C.K med "Last Man On Earth"

Vilka ledare vi har...

Man kan tycka vad man vill om vår statsminister, regering, stödpartier och opposition. Och det gör jag också (särskilt om de förstnämda). Men sett ur ett större perspektiv är de ju ändå bara som paddor i den lilla igengrodda svenska dammen.

I dessa dagar med nya stridigheter i mellanösten med Israel som gemensam (dålig) nämnare kan man ju bara undra om det finns nått hopp för världen. Och om det finns någon vilja att komma överens och undvika stridigheter. Och över alltihopa sitter världens självutnämnda överhärskare USA och den galne översten Bush. Ena stunden ska länder som Afganistan och Irak invaderas och utrotas för att de är hot mot hela (väst)världen. När sedan länder som Iran och Nordkorea gör mer fysiska saker av sina atomteknologiska hot görs - ingenting. Och när Israel slår till med militära medel mot (iallafall delvis) civila palistiner och går på nästa grannland görs - ingenting.

Destu mer glädjande att hitta detta videoklippet. Att Bush kan sjunga var ju iallafall en god nyhet. Och en text med lite mening (om han förstår det). Låter ju lite sammasatt - kan det vara ryckt ur sitt sammanhang? ;-)

"How long - how long must we sing this song? How long? How long"

Dagens mp3 - Robot "Fake or Real"

Hittade en favorit idag som jag inte har hört på nått år. Gruppen heter (hette?) Robot och låten "Fake or real". 2 minuter och 25 sekunders ren glädje. Vet inte riktigt vad man ska klassa låten som. Analoga synthljud korsat med gitarrslingor. Poppigt, glatt, elektroniskt ja rent allmänt ett energipiller. Tror inte jag hört så många andra låtar med Robot men denna satte sig direkt som ett vältuggat bugg, som en jättekladd tapetklister - ka ni förstår kanske vart jag är på väg. Har ni inte redan hört den och har i er samling gör ni bäst i att kolla upp den. På en gång. Ögona böj!!! Gruppen var svensk, från Göteborg vill jag minnas.

"Is this really what I feel, is it fake or is it real, and I wonder if I know, is this everywhere I go. Put your eyes upon the show, just relax and let it go, let your mind control what´s real and the truth will be revealed."

Dagens cdtips - Nitzer Ebb "Body of work"

Har ju inte postat några musiktips nu på ett tag och så kan det ju inte vara på en blogg där jag kallar mig själv musikintresserad. Så ändring och skärpning!!!

Dagens tips är faktiskt en hel cd, eller rättare sagt en dubbel cd. Närmre bestämt Nitzer Ebb med "Body of work" som är en samlingscd. För er som kanske inte är fans av gruppen kommer här en presentation. Gruppen bildades under 80talets början (jag tror jag har läst 1982 någonstans) av Douglas McCarthy, Bon Harris och David Gooday i Chelmsford, England. Man ska ha lyssnat på Bauhus, Cabare voltaire, Einstürzende Neubauten och DAF. Tidig och experimentell synth och elektronisk musik med andra ord. Efter försök med synthar och samplers grundade killarna själva ett bolag (Power Of Voice) och gav ut debut ep:n "Isn´t It Funny How Your Body Works" 84. Noteras kan att man arbetade ihop med Phil Harding som kanske är mest känd för sitt arbete med producentrojkan Stock, Aitken, Waterman. Men det här var som sagt ingen Kylie Minogue- eller Bananarama-pop. Med närapå punkiga texter som snarast upprepandes skreks och hårda dansanta rytmer fick de viss uppmärksamhet och Daniel Miller kontrakterade dem till Mute records. Debutcd "That total age" kom 87 och innehöll blivande klassiker som "Murderous", "Let your body learn" och inte minst "Join in the chant". David hoppade av men bandet nådde ut till ännu större publik som uppvärmare till Depeche Mode på deras turné 87. Bandet gick in i studion för att spela in uppföljaren "Belief" som gick i samma aggresiva stil men var ändå en utveckling. Lite mer "moget" sound kanske man skulle kunna säga. Singlarna "Controll I´m here", "Hearts & Minds" och "Shame" blev stora hits. När sedan 8otal blev 90tal fortsatte utvecklingen av soundet. Och i samma veva tappade jag lite av intresset för dem. Tredje albumet "Big hit" följdes av "Ebbhead" året efter. Trots att det co-producerades av Alan Wilder från Depeche Mode blev det aldrig någon personlig favorit. Sedan gick det några år och tidningarna skrev om interna problem innan sista, eller kanske snarare senaste studioskivan "Big hit" släpptes 1995. Och efter USAturnén splittrades duon.

Men nu har de som sagt släppt denna samling och är ute på turne för första gången på 11 år. Helgen som gick var de på Arvikafestivalen. och det pratas om nytt material i den tidiga stilen framåt slutet på året. Den som lever få se, men man kan ju hoppas iallafall. Denna samlingen är alltså en dubbel. På cd 1 rymms 19 låtar - samtliga singlar plus lite mer. På cd 2 finns mixar och b-sidor från singlarna. Inom ett par veckor släpps ännu en cd med mer udda, svåråtkomna och nyare mixar.

Titeln "Body of work" är ju dessutom en fyndig en eftersom musik gruppen spelade (iallafall i början av karriären) kallades Body eller EBM - Electronic Body Music. Så mitt råd är - skaffa och stämm in i ropen JOIN IN THE CHANT.

Arvikafestivalen helgen som gick

Jag som är musikintresserad och gärna går på konserter och klubbar har ju även varit på festivaler. Hultsfred som är Sveriges största och får mest mediabevakning har aldrig tilltalat mig. Trots att den ligger i småland och alltså inte är så långt att åka till, så har jag bara varit där en gång under årens lopp. Och det var ett endagarsbesök någon gång på mitten av nittiotalet då belgiska Front 242 var dragplåstret. Nä, då har Arvikafestivalen legat mig närmre åt hjärtat. Framför allt på grund av musikvalet de har. Visst har de ett antal stora ”mainstreamnamn”, men under alla åren har de haft en förkärlek av mer alternativa och framför allt elektroniska akter. Alltså helt i min smak.

För visst åker man på festival på grund av musiken. Men det är ju bara en del av paketet. Under de åren jag var på arvikafestivalen så var väl kanske minnena av själva festivalupplevelsen det man tar med sig så här i efterhand. Som när jag och Mattias Rydh åkte knallgul Saab 900 upp första året och jag somnade till efter ett tag och när jag vaknade kom vi närmre och närmre Göteborg enligt vägskyltarna. En lite nätt felkörning på ett antal mil som gjorde att vi kom fram ett antal timmar senare än planerat. Eller som när jag körde upp med min Golf och avgassystemet gick sönder halvvägs upp. Mitt i en svetsskarv och ingen mack som hade något att hjälpa oss med var det bara att knyta upp rörändarna med ståltråd, höja stereon till max (för att överrösta oväsendet) och köra vidare. Och det här är minnen innan vi ens kommit upp på festivalen. Campingen och det speciella livet är ju ett kapitel för sig när det gäller festivaler. Komma fram och hitta rätt plats att tälta på (så det inte rinner sjö in i tältet när det regnar t ex), gå runt på campingen (nåja åkern) och träffa folk, snacka, festa, dricka öl och bara ha det skönt helt enkelt. Även här har man ju massa minnen. Som när Michael tappade plånboken första kvällen. Stefan hittade den men innan Michael hade förstått detta hade det gått en bit av lördagen. Eller som när Stefan slog upp en skinnflank stor som halva handen när han råkade slå på Rydhs svetsglasögon. Eller som när Michael hittade mackor och räkost framåt morgonen – bara för att en stund senare se honom reagera när magen inte kom överens med sagda räkost! Eller som campingen såg ut sista kvällen när det hade regnat i ett par timmar. Snacka om dike. Och vårt tält hade inte stått på högsta punkten på campingen. Som tur var hade jag lyftmadrass och flöt ovanpå men Stefan och Michael var nog desto blötare.

Men någon gång där efter ett par år slutade vi att åka dit. Vet inte om det var banden som inte drog just detta år. Eller om det helt enkelt var så att man blev lite äldre, lite bekvämare och inte ville dra iväg alla milen för att sova i tält och dricka öl två dagar i sträck eller om det var nått annat.

Under helgen som gick var det så dags för årets upplaga. Bland årets band fanns det ju några favoriter: Covenant, Ladytron, Slagsmålsklubben, Ladytron, Colony 5, Hype och framför allt gamla hederliga Nitzer Ebb. Jag har kunnat läsa mig att The Knife gjorde bästa spelningen på festivalen. Såhär i efterhand hade det ju varit kul att varit däruppe och avslutat semestern. Men samtidigt är det ju en lång resa, tält är obekvämt osv. Börjar man bli gammal? Hemska tanke - nä man är nog inte äldre än man känner sig.

Jobbstarten avklarad

Sådär ja! Första arbetsdagen efter semestern avklarad. Utan några större plroblem också skulle jag vilja påstå. Som jag redan var inne på i morse tog det nog ett par försök innan jag hittade rätt password för att bli inloggad i datorn. Knappa tiotalet pallar och 17 takboxar gick till dagens 7 butiker. Och våra två helt dagsfärska sommarjobbare Aki och Emil klarade av dagens strapatser bra.

Sedan jag kom hem har jag klarat av att fika, göra ett par ärenden och sätta mig för att slötitta lite på TV. Tror till och med att jag slumrade till där en stund... Saker man kan unna sig när man bor själv.

Får se om det inte kommer ett par inlägg till senare. Har lite funderingar på lut...

Uppe med tuppen

klockradion funkade idag! Nyrakad och nyduschad ska jag precis äta frukost. Så ni behöver inte vara oroliga över att jag inte kommer upp till jobbet idag.

Solen skiner från en molnfri himmel och det ser ut till att bli en fin dag. Bara knappt 9 grader på termometern, men den kommer ju säkert att stiga.

Återstår att se om man kommer ihåg alla användarnamn och passwords i datorn på jobbet. Alltid samma bekymmer efter att inte ha brytt sig om något som stavas arbete på en månad...

...the final countdown...

Jaha, söndag och bara timmar kvar av semestern för denna sommaren. Personligen har jag ingen ångerst för att börja jobba igen. Jag har förstått att en del har det men som sagt - inget sånt för min del. Trivs ganska bra på jobbet och det ska bli kul att komma in i rutinerna och träffa de arbetskamraterna igen. Bara att hoppas att man orkar upp i morgon... När man väl ha kommit in i semesterlunken blir det lätt sovmorgon och annat än tider som styr.

Typiska semestersaker som att sitta ute och läsa böcker har det inte blivit mycket av i år. Men fick faktiskt en bok av mamma som hon hade fått i någon bokklubb. Jan Guillou och "Tjuvarnas marknad" så det blir väl till att läsa lite nu när man börja jobba istället.

Några biobesök brukar det också bli på sommaren men det har det inte heller blivit hittills. Funderar dock på att åka på nått ikväll. Fick en biobiljett av jobbet i veckan. Undrar bara vad man ska se. Har funderat på DaVincikoden som jag inte har sett än. Gillade boken, men filmen ska ju vara sämre...

I eftermiddag får det kanske bli en stunds formel 1 framför TVn.

Pelles blogg på kartan

I försök att sprida min blogg lite har jag nu placerat min blogg i
Anderstorp på bloggkartan.se

Semestern snart slut

Jaha, fredag förmiddag och sista semesterdagen för den här gången har börjat. När man väl har börjat och kommit in i semestertempot så rusar ju veckorna iväg. Och vilket väder det har varit - så mycket sol som jag har fått i år har det inte varit på min semester på flera år. Har nämligen haft värsta regnperioderna de senaste åren.

Men nu blir det alltså till att börja jobba igen och egentligen är det väl ganska skönt att komma in i vardagen och lite rutiner igen. Hoppas bara att vädret håller i sig. Dels för de som fortfarande är lediga eller ska börja sin semester och dels för att det är skönare att cykla till jobbet och komma hem efter jobbet när solen skiner.

Enda nackdelen med att ha tidig semester är att hösten blir längre - det är ju inte många helgdagar.

Dagens musikvideo

Skulle vilja tipsa on en musikvideo idag också. En av mina fovoritgrupper alla kategorier är fortfarande Yazoo. Vince Clarke hade redan på Depeche Modes debutLP visat att han kunde snickra ihop hits. Men i nästa grupp där han samarbetade med Alison Moyet togs det till en ny nivå. Hennes kanonröst ihop med hans blippande synthar blev ett mästerligt resultat. Klippet här är på en av deras största hits "Don´t go" och är en liveinspelning.

Dagens mp3 - Universal Poplab - I could say I´m sorry"

Det har inte blivit några låttips på några dagar nu. Så därför är det väl hög tid. Dagens tips är en ny låt och det är - Universal Poplab "I could say I´m sorry". Senaste singlen består av 5 spår. Förutom huvudlåten finns även "Vampire in you" och 3 mixar på titelspåret med. Som vanligt när det gäller Universal Poplab är det bra producerad pop med elektroniska inslag. Kanon sång och hitkänsla.

Från förra cd släpptes flera singlar - bland annat blev samarbetet med Håkan Hellström "We hate it when our friends become successful. Ska bli spännande att höra nya albumet när det kommer...

VM är över

Jaha, än en gång fick man visa sin totala okunskap när det gäller att tippa fotboll. Även om det började bra (både 1-0 och 1-1 låg ju inom mitt tips). Och det fanns ju flera chanser till ett 2-1 också. Men så i förlängningen kom den då. Situationen som det kom att snackas om efteråt. Ingen dansk skalle men väl en dumskalle. Vet inte vad Materazzi sa eller gjorde men Zidanes reaktion hör inte hemma på en idrottsplan - inte i en förlängning av en VMfinal. Tror inte det påverkade förlängningen, Frankrike var ju nämre mål än Italien men i straffläggningen! Med både Zidane och Henri utanför planen. Två givna straffskyttar och ledargestalter. Och ändå var det bara millimetrar från att Trezeget straff också gick in. Små marginaler i en grym final som kommer att kommas ihåg för Zidanes skalle i hans sista match.

Sista fotbollstipset

Hemma från Varberg igen. Söndag kväll och det blir väl att titta på fotbollsfinalen. Italien mot Frankrike - vem hade tippat dessa lagen när VM började för drygt en månad sedan? Vad tippar då jag i dagens final? Tja egentligen håller jag inte på nått av lagen. När jag tänker på Italien tänker jag spontant på anfallsvilja och teknik. Rätt eller fel vet jag inte, men det är väl framför allt bakåt de har imponerat hittills. Frankrike känns kanske mer offensiva med Henri på topp och Zidane som hjärnan där bakom. Och eftersom jag vill ha lite mål och ingen tillknäppt 0-0-final så tippar jag Frankrike och resultatet blir 2-1 till dem.

Läget i Varberg

En fredagskväll med "sådär" väder blev till en natt med ett par ordentliga regnskurar. Mulet väder på morgonen gjorde att det inte blev nått morgondopp idag. Men nu har solen tittat fram igen. Tillfällig formsvacka verkar det som.

Efter att ha varit lite halvfullt på campingen under veckan börjar det trilla in ena husvagnen efter den andra. Jag har fått besök av mamma och pappa som har kommit hit också. Kan rapportera att det var riktigt knökafullt inne Varberg. Så man gjorde nog rätt som stannade kvar på campingplatsen. Nu sitter jag ute i solen med Ipoden och njuter och gör något kort avbrott framför datorn för att skriva något inlägg här och för att följa ASKlagens slutspel i partillecup. Framåt kvällen blir det nog Hipp Hipp på DVD som jag fyndade i Ullared för 49 kronor per säsong.

Aftonbladets recension av DM igår verkar rapportera om vad jag var inne på. Halvdan inledning, men sista halvan från "I feel you" och framåt höll högsta arenakonsertsvärldsklass. Fyra i betyg. Suck, skulle kanske varit där iallafall...

Depeche Mode på Stockholms stadion idag

Äntligen kommer Depeche Mode till Sverige för en utomhuskonsert. Alla vi rättrogna DMfans har väl sett filmen 101 några hundra gånger och önskat att vi skulle ha kunnat vara med där i Rose Bowl, Pasadena utanför Los Angeles bland nära 90000 åskådarna. Och som sagt så kommer bandet 2006 äntligen på en utomhusturné i europa som även tar dem till Stockholm. Och jag sitter i Varberg! Jo, ni läste rätt. Är kvar i Varberg och campar. Nu undrar ni kanske varför - du som alltid kallat dig ett Depeche-fan Pelle? Jodå det är jag och har varit sedan tidigt 80tal (när blir man förresten ett fan?). Först och främst fick jag inte ihop några av kompisarna till att följa med. Och för det andra så är väl inte favoritbandet riktigt var de har varit. Nu svor jag väl i kyrkan. Men även om senaste CDn "Playing the Angel" är det bästa bandet släppt på typ 13 år så har de inte riktigt samma kraft och lyskraft som de har haft.

1988 var Rose Bowlspelningen som blev 101 filmen och då var de fortfarande på uppgång. Slog i och med denna turnén igenom stort i USA. Följande CDn blev mästerverket "Violator" och de var fortfarande världens bästa band - och utvecklades. Efterföljaren "Songs of faith and devotion" var väl ytterligare ett steg framåt även om jag inte tyckte hela skivan var ett steg i rätt riktning. Live var de dock kanske på toppen av vad jag har sett dem. Men sedan bröts enligt mig magin. Avhopp (av musikaliska motorn Alan Wilder), drogproblem och splittringsrykten. Mot alla odds kom de dock tillbaka med Ultra som hade sina höjdpunkter. Exciter saknade en viktig sak - låtar. Vad hade hänt? Men så kom då Playing the angel som var ett steg tillbaka mot magin igen.

Men ikväll blir det till att plocka fram Ipoden istället. På turnen trängs gamla favoriter som "A question of time", "Walking in my shoes" och "Stripped" med nyare dängor som "Precious", "A pain that I´m used to", och "Suffer well". Och avslutningen med "Behind the wheel", "World in my eyes", "Personal Jesus", "Enjoy the silence", "Leave in silence", "Photographic" och naturligtvis "Never let med down again" bräcker det mesta. Men som sagt - det får jag uppleva i hörlurarna ikväll. Som tur vär är kommer en liveDVD i september.

Sommaren verkar hålla i sig

Morgondopp idag också. Idag till och med innan klockan slog 8! Var lite mer moln på himlen när jag vaknade idag, men de verkar skingas nu. Metrologerna varnar för moln, skurar och åska idag men vi får väl se. Skulle kanske behövas någon dag med lite mer svalka och någon regnskur. Igår satt jag och svettades bara jag skrev ett par intervjuer på www.ask-handboll.com. Nog för att jag nångång sagt att det är ett svettigt jobb att hålla sidan uppdaterad - men det här var ju löjligt.

Äntligen rättippat resultat

Jaaaa! Även om jag inte fick rätt i mitt tänkta matchscenario eller antalet mål så blev ju resultatet det jag tippade. Och mina tänkta målskyttar i Frankrike var ju båda inblandade i vinstmålet. "Det tar sig sa mordbrännaren" även om alla borde hitta rätt förr eller senare.

Säsongspremiär

Så har man då klarat av sommarens första morgondopp också. 08:05 - hyffsat varmt i vattnet och stranden helt tom.