Melodifestivalen i Östersund

Har ju kommenterat de förra deltävlingarna så jag måste väl fortsätta med den tredje också. Ni som har följt mina inlägg har ju sett att mina favoriter inte har gått sådär jättebra. Förra helgen hade jag väl inga egentliga favoriter. Den jag tyckte var bäst var Magnus Carlssons "Live Forever". Lite lagom mycket 80tal. Av någon anledning tycker jag mig höra en del A-ha och "Take on me" på sina håll. Men vad hände? Den blev "bara" femma. Vad gick då vidare? Hade nog gissat på Magnus och Nanne. Nannes låt var en typisk "Nanne-låt" med ett ganska bra framträdande. Men den gick "bara" till andra chansen. Ihop med omgångens ballad framförd av Sonja Aldén. Vad är det med sverige och ballader? Trötta låta med någon smörig text. Usch. Hittills har någon ballad lyckats i samtliga deltävlingar. Har folk ingen smak eller? Ballader har inte gått hem sedan Johnny Logans framgångar för Irland. Jaja, varför hetsa upp sig. I mellanmjölkens rike och bland alla Absolute Music funkar det ju bevisligen. Till final gick istället Idol-deltagarna Bill och Bull, nä Måns och Sebastian menar jag naturligtvis. Otippat, men tonårstjejerna verkar ju har fri tillgång till familjens telefon. Och visst låtarna kan nog sätta sig. Efter några dussintals spelningar på Mix Megapol eller Rix FM...

Kvällens bottennapp var Sheida och låten "I mina drömmar". Asiatisk folkmusik möter svensk dito en en hemsk blandning. Hade hoppats att ingen skulle rösta på den men den slog båda de mer elektroniska danslåtarna MissMatch (inte så bra dock) och The Attic featuring Therese. Som sagt - obegripligt, men varför bry sig...