I dag gick en annan gammal goding igång på ipoden. Österikaren Falco Hade redan slagit med låtarna Der Kommisar och Rock Me Amadeus (första USAettan med tysk text) när låten Jeanny kom. Texten är om en tjej som försvinner, berättade ur stalkerns, kidnapparens eller vad han nu är synvinkel. Ett år senare släpptes låten Coming home (Jeanny part 2) som är dagens låt. Den är helt enkelt en fortsättning på historien. Efter Falcos död dök det upp en del tre som heter Where are you now.
Så här i melodifestivalstider kan jag inte hjälpa att koppla dagens låt till Olas Unstopable (The reuturn of Natahlie). Inte musikaliskt, men till titeln (Return) och återkopplingen till en tjej ur en tidiagre låt. Någon annan som känner igen låtarna och tänkt på samma sak?
Hur som helst här är låtarna. Del två först:
Och sedan första delen:
måndag, mars 15, 2010
lördag, mars 13, 2010
lördag, februari 27, 2010
Alan Wilder tillbaka i Depeche Mode
Förra veckan spelade Depeche Mode på Royal Albert Hall i London. Det var en speciell spelning då det var en välgörenhetsspelning mot Tonårscancer eller något liknande. Men fär oss Depeche Mode-fans blev det speciellt av en annan anledning. I balladen Somebody från kom nämligen Alan Wilder in och tog hand om pionot. Alan som hoppade av 1995 efter den tumultartade Devotionalturnernen. Alan som under hela sin tid i banden var den främste musikern och den som drev på mest i studion. Och efter avhoppet tycker jag att mycket av det jag gillar/gillade med DM i ljud och arrangemang har försvunnit. Att då se en försvunnen hjälte på scenen igen, de forna bandkollegornas reaktioner och publikens jubel är stort. Fansen har diskuterat hans eventuella comeback på diverse internet forum i 15 år nu och även om jag inte tror på de förrän jag ser det med egna ögon så kommer spekulationerna säkert att öka nu.
Ipodroulette
En av fördelarna med att åka tre mil för att komma till jobbet och lika långt hem är att det kan vara avslappnande och har man som jag stereon inkopplad på en Ipod med slumpval bland 8000 låtar så kan det bli en del överraskningar som man inte lyssnar på varje dag annars.
Tänkte börja lista lite låtar här som dyker upp under färderna. Väntar er inte så mycket av det allra senaste från topplistorna och radion under denna punkten.
Dagens artist föddes 1957. Turnerade som körtjej åt Leonard Cohen på 70talet innan hon slog igenom som artist under eget namn under 80talet. Genombrottet kom med låten Gloria från debutLPn Branigan 1982. En låt som även Carola snyltade med en svensk cover på sin debutskiva året efter. 1983 kom uppföljaren Branigan 2 som inte gav några större avtryck i Sverige. Hon var även med på filmen Flashdance soundtrack. 1984 kom kanske den största hiten Self Control från skivan med samma namn. Ett par mindre hits letade sig också ut från denna skivan. 1985 kom skivan Hold me som hade låten Spanish Eddie som största dragplåster, men även en cover av Alphavilles Forever Young. Sedan följde en skiva till under 80talet och ytterligare två under 90talet innan det blev dags att summera karriären dittills med en samlingsskiva. 2006 dog hon plötsligt. Men jag minns iallafall hitsen från 80talet och en röst som var egen.
Här kommer låten Spanish Eddie.
Tänkte börja lista lite låtar här som dyker upp under färderna. Väntar er inte så mycket av det allra senaste från topplistorna och radion under denna punkten.
Dagens artist föddes 1957. Turnerade som körtjej åt Leonard Cohen på 70talet innan hon slog igenom som artist under eget namn under 80talet. Genombrottet kom med låten Gloria från debutLPn Branigan 1982. En låt som även Carola snyltade med en svensk cover på sin debutskiva året efter. 1983 kom uppföljaren Branigan 2 som inte gav några större avtryck i Sverige. Hon var även med på filmen Flashdance soundtrack. 1984 kom kanske den största hiten Self Control från skivan med samma namn. Ett par mindre hits letade sig också ut från denna skivan. 1985 kom skivan Hold me som hade låten Spanish Eddie som största dragplåster, men även en cover av Alphavilles Forever Young. Sedan följde en skiva till under 80talet och ytterligare två under 90talet innan det blev dags att summera karriären dittills med en samlingsskiva. 2006 dog hon plötsligt. Men jag minns iallafall hitsen från 80talet och en röst som var egen.
Här kommer låten Spanish Eddie.
I blame Coco feat Robyn
Satt och surfade runt på lite musikbloggar och hittade en ny favorit på en engelsk sida. Det är med en grupp som kallar sig I Blame Coco, som i låten här samarbetar med en av favoriterna senaste åren, Robyn.
Lyckades inte hitta så mycket mer fakta om gruppen men låten är bra. Och den heter Ceasar.
Lyckades inte hitta så mycket mer fakta om gruppen men låten är bra. Och den heter Ceasar.
torsdag, februari 11, 2010
onsdag, februari 10, 2010
fredag, februari 05, 2010
onsdag, februari 03, 2010
Multimedia message
Skitgubbepremiär på Skeppshult nu på rasten. Resultatet? Lysande! Talade ej om att vi tränade dagligen på Micro.
torsdag, januari 28, 2010
Roxette till Anderstorp
Såg precis något som förvånade ordentligt. Roxette kommer att spela på Scandinavian Raceway i Anderstorp! Som en del i motortävlingen Race Legends ska det även vara musik och Roxette är det första klara bandet. Tävlingarna hålls 13-15 augusti och Roxette spelar den 14:e. Biljetter till tävlingarna gäller som konsertiljetter plus ett fåtal rena konsertbiljetter kommer visst ockå att släppas. Flera artister ska också presenteras, men det kommer enligt Gessle att bli en "fullängdsspelning" med Roxette - den första i Sverige sedan 2001.
Låter ju riktigt coolt. Har ofta funderat på varför inte något sånt här arrangeras på banan för att dra dit folk som inte går på tävlingarna. Nu gäller det bara att Lövåsgrannarna inte klagar på bullret från musiken också....
Aftonbladets artikel och Roxettes hemsida
Låter ju riktigt coolt. Har ofta funderat på varför inte något sånt här arrangeras på banan för att dra dit folk som inte går på tävlingarna. Nu gäller det bara att Lövåsgrannarna inte klagar på bullret från musiken också....
Aftonbladets artikel och Roxettes hemsida
onsdag, januari 27, 2010
Rapport från Depechekonserten
Tisdagskvällen var vi i Göteborg. Det var nämligen dags för en ny konsert med min favoritgrupp sedan - ja alltid - Depeche Mode.
Förband var en annan gammal favorit Nitzer Ebb. Och de gjorde ett helt ok jobb. Flera gamla favoriter och någon ny låt som lät ok. Får nog kolla upp deras nya CD. Men jag tror nog att de passar bättre på en mindre och mer intim scen.
Det kan man nog inte säga om kvällens huvudpersoner. Depeche Mode är nämligen ett arenaband av stora mått. Jag har dock varit skeptisk mot deras "nutida" sättning med mer gitarr och livetrummor än på skiva. Men den här gången funkade det bra. Det gav rätt balans och mer tyngd åt låtarna utan att förstöra. De inledde med tre låtar från senaste skivan Sounds Of The Universe. Men det var först när Walking in my shoes, It´s no good och A question of time som publiken och spelningen vaknade och gick på knock. Sedan radades hitsen upp: Precious, World in my eyes, Policy of truth, In your room, I feel you, Enjoy the silence, Never let me down again, Stripped, Behind the wheel och till sist Personal Jesus. Någonstans där i mitten sänktes tempot när Martin Gore sjöng sina obligatoriska ballader, den här gången Insight och Home. De var bra men därför kändes det lite onödigt när även Dressed in black klämdes in som första extranummer.
Ljud och ljus var bra, publiken skapade som vanligt bra stämning. Det enda som var lite tveksamt var bristen på överaskningar från den vanliga spellistan som gjorts på de flesta spelningarna samt att scenen var lite för låg från min synvinkel på ståplats. Sen är frågan om Dave Gahan trodde att han var i Tyskland då han ett par gånger tackade i mellansnacket genom att säga "Danke". Men efter ganska exakt två timmar gick jag därifrån med ett leende på läpparna - en lyckad spelning med mina gamla favoriter.
Förband var en annan gammal favorit Nitzer Ebb. Och de gjorde ett helt ok jobb. Flera gamla favoriter och någon ny låt som lät ok. Får nog kolla upp deras nya CD. Men jag tror nog att de passar bättre på en mindre och mer intim scen.
Det kan man nog inte säga om kvällens huvudpersoner. Depeche Mode är nämligen ett arenaband av stora mått. Jag har dock varit skeptisk mot deras "nutida" sättning med mer gitarr och livetrummor än på skiva. Men den här gången funkade det bra. Det gav rätt balans och mer tyngd åt låtarna utan att förstöra. De inledde med tre låtar från senaste skivan Sounds Of The Universe. Men det var först när Walking in my shoes, It´s no good och A question of time som publiken och spelningen vaknade och gick på knock. Sedan radades hitsen upp: Precious, World in my eyes, Policy of truth, In your room, I feel you, Enjoy the silence, Never let me down again, Stripped, Behind the wheel och till sist Personal Jesus. Någonstans där i mitten sänktes tempot när Martin Gore sjöng sina obligatoriska ballader, den här gången Insight och Home. De var bra men därför kändes det lite onödigt när även Dressed in black klämdes in som första extranummer.
Ljud och ljus var bra, publiken skapade som vanligt bra stämning. Det enda som var lite tveksamt var bristen på överaskningar från den vanliga spellistan som gjorts på de flesta spelningarna samt att scenen var lite för låg från min synvinkel på ståplats. Sen är frågan om Dave Gahan trodde att han var i Tyskland då han ett par gånger tackade i mellansnacket genom att säga "Danke". Men efter ganska exakt två timmar gick jag därifrån med ett leende på läpparna - en lyckad spelning med mina gamla favoriter.
tisdag, januari 26, 2010
måndag, januari 25, 2010
Multimedia message
Riktigt länge sedan jag uppdaterade här. Måste ge bloggen en sista chans innan jag dödförklarar och begraver den. Det är en riktig vinter vi har fått. Idag var det på nytt minus 15 grader. Brrr!
fredag, december 04, 2009
Multimedia message
Fredagsfikan på jobbet gjorde succé. Kladdkakan och grädden tog helt slut. Snart är det helg!
söndag, november 29, 2009
Page återförenade!!!
Läste precis något riktigt kul som jag måste dela med mig av. De gamla favoriterna och kultbandet Page har återförenats. Marina Schiptjenko har tryck på pausknappen i BWO och jobbar ihop med Eddie Bengtsson på en ny skiva när de snart ska fira 30årsjubileum. Vågar man hoppas på något riktigt bra?!?
onsdag, november 25, 2009
Injektion
Igårkväll var jag och skulle ta den här omtalade influensasprutan. Åkte direkt från jobbet och ställde mig i kön ungefär 16:30. Ingen direkt information om vad som väntade och hur lång väntetid det var. Trodde kanske det skulle ta en halvtimme, kanske en timme. Men efter en halvtimme kändes det inte som om kän hade flyttat sig mer än ett par meter... Men jag tänkte "är man ändå här och har stått i kän så kan man lika gärna stanna kvar". Efter hand hörde jag mer och mer om hur pass tid det tog. Över två timma i kän utomhus och sedan mer vänta inne i lokalerna. Stämde ganska bra - jag klev ut, färdigvaccinerad, 19:10 - alltså två timmar och 40 minuter!!! Jag förstår att det är många som ska ha sprutan, men ändå två timmars köande utan någon som helst information! Måste gå att styra upp bättre!!! Tyckte synd om de som stod ute med små barn och köade. Tur att det inte regnade mycket bara...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
