Det finns dagar som känns tunga. Som jag skrev tidigare är hösten inte den roligaste tiden. Men sedan finns det dagar som är riktigt tunga. Lördagen var en sådan. Vår granne från Bäckgatan fick för ett halvår sedan diagnosen att han hade cancer. Ibland kom det positiva besked,men mestadels var det negativa. Men trots det trodde man ju att det kanske på något sätt skulle bli bättre. Men i lördags gav min före detta granne upp kampen. Och han verkar ha känt det på sig innan det var dags - han uttryckte det med "idag trycker vi på off-knappen". På sätt och vis är det skönt - han slipper kampen och att plågas. Men på sätt och vis så otroligt orättvist. Här sitter folk och blir jättegamla och plågas och kanske inte ens är närvarande så de vet om att de lever. Och så finns det då människor som vår granne som ryck bort i förtid till synes utan någon anledning.
Jag kommer alltid att komma ihåg honom sedan tiden då vi barn sprang mellan husen och umgicks. Kanske var han inte en extrapappa för mig, men en kompletterande vuxen. Kompletterande då mycket saker som vi inte hade dök upp hos dessa grannar. Första movieboxen, tv-spel, datorer och så vidare. När jag hade problem med första bilen och pappa gick bet på lösningar var det naturligt att låna både verktyg och idéer av vår granne. Alltid var det något projekt på gång för hos grannfamiljen. Och nu har han alltså ryckts bort i förtid. Våra tankar är med hans fru, deras barn och barnbarn.
måndag, oktober 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja visst känns det orättvist och tungt......
Saknaden är stor inget blir sig likt./ Lillasyster
Skicka en kommentar