Ipodroulette 100408

80talsspecialist som man är så finns en hel del sånt skramlande runt i Ipoden. Och på vägen hem från jobbet idag poppade det upp en grupp som får kallas riktigt 80talig. Milli Vanilli med låten Blame It On The Rain. Gruppen var från västtyskland och hade plockats ihop av Frank Farian som tidigare bland annat låg bakom gruppen Boney M. Jag hade två klasskamrater som bråkade om vem som var stört Milli Vanilli eller Michael Jackson. Så pass framgångsrika var de då. Milli Vanilli bestod av sångarna Fabrice Morvan och Rob Pilatus. Eller skulle ha bestått av sångarna som hette så. För trots de stora listframgångarna och grammisar så fick de lämna tillbaka dessa priser efter att det hade avslöjats att de bara var ansikten för gruppen och att sångaren var någon helt annan och okänd studiomusiker (som antagligen inte var lika säljande snygg). På den tiden blev detta en stor skandal i musikpressen. Idag hade nog inte någon brytt sig. Hur många grupper jobbar inte så, både nu och då? Enligt historier jag läst blev Rob så deprimerad efter att gruppen dog att han några senare dog av en överdos i det knarkträsk han fastnade i.

Sightseeing

Vi kostade på oss att åka på lite sightseeing och turistande också. Jag, Henke och Tilde var uppe och tittade på HögaKustenBron norr om Älandsbro. Det var ganska dimmigt och disigt över älven och det kändes som att köra in i ett moln när man körde över bron. Men bilderna blev ju bra och fick lite annan effekt.

Jedin bor i Härnösand

I huset där syster Helens familj bodde i Härnösand i helgen hittade jag denna dörren. Och dem av er som liksom jag kan er filmhistoria och Stjärnornas Krig ser ju direkt att det är en dålig förklädnad för någon av jediriddarna. Frågan är vem som bor här - tror inte att det är Yoda, för lite träsk för hans smak...

Bröllopsresa

Över påsk var hela familjen Albertsson uppresta till norrland eller närmre bestämt Härnösand, Älandsbro och Ramsås. Syster Anna gifte sig med sin Jonas och vi var naturligtvis med. Jag åkte bil upp ihop med mamma och pappa. Helen och Henke flög med Tilde och Albin. Kul också att så många av släktingarna var med. Rune, Göte och Lars med hela sina familjer, samt Britt och Bengt och Gunilla och Rolf. Vår bil åkte upp redan under onsdagen för att kunna hjälpa till innan bröllopet. Och efter påskaftonen då bröllopet var blev det även en del andra aktiviteter som släkttacoskväll och skoterkörande.

Kul utflykt även om det är en bra bit att dra iväg över 85 mil enkel resa...

Ostreklam

Fick ett mail med ett videoklipp på jobbet. Den var med en reklamfilm för ost och ag hittade den på YouTube också och kan inte låta bli att dela med mig av den till er.

Sista torsdagen i mars

Idag var en riktigt skön dag. Lagom mycket att göra på jobbet, men ändå så att man var sysselsatt hela tiden. När klockan blev 16:00 så man fick åka hem sken solen och temperaturen hade kämpat sig upp till 13 plusgrader. På vägen hem gick Ipoden som vanligt på slumpval och erbjöd bara bra musik hela vägen. Telefonen ringde innan jag var i Reftele och mamma och pappa ville bjuda på våfflor. Sedan hem för en dusch innan det var dags för en klippning. Och sedan avslutades dagen (nåja) på hotell Åsen och deras popquiz. Laget Facit bestod av Kalle och Jonte från Toxic, Jontes flickvän Caroline samt undertecknad. Resultatet? Behöver jag säga mer än att lagnamnet var ganska talande. Men det blev faktiskt ett par fel... Fick dock överbevisa de ansvariga på sista frågan. Hur många billboardettor har Roxette haft. Jag räknade upp 4 titlar, men svaret var bara tre. Vi vann ändå, men efteråt fick de se sig överbevisade. De hade missat It Must Have Been Love, en av gruppens mindre kända hits kanske (helt avsiktlig ironi... )

Här kommer en av låtarna från bilresan hem. The Cure med Close To Me

Dimmig fredag...

Dimmigt när man körde hem idag.

Fredagsfika på jobbet

Smörgåstårta till frukostrasten och vaniljbulle till fikat. Det är fredag!

Ipodroulette måndag 100315

I dag gick en annan gammal goding igång på ipoden. Österikaren Falco Hade redan slagit med låtarna Der Kommisar och Rock Me Amadeus (första USAettan med tysk text) när låten Jeanny kom. Texten är om en tjej som försvinner, berättade ur stalkerns, kidnapparens eller vad han nu är synvinkel. Ett år senare släpptes låten Coming home (Jeanny part 2) som är dagens låt. Den är helt enkelt en fortsättning på historien. Efter Falcos död dök det upp en del tre som heter Where are you now.

Så här i melodifestivalstider kan jag inte hjälpa att koppla dagens låt till Olas Unstopable (The reuturn of Natahlie). Inte musikaliskt, men till titeln (Return) och återkopplingen till en tjej ur en tidiagre låt. Någon annan som känner igen låtarna och tänkt på samma sak?

Hur som helst här är låtarna. Del två först:



Och sedan första delen:

Berkö äter semla

Alan Wilder tillbaka i Depeche Mode

Förra veckan spelade Depeche Mode på Royal Albert Hall i London. Det var en speciell spelning då det var en välgörenhetsspelning mot Tonårscancer eller något liknande. Men fär oss Depeche Mode-fans blev det speciellt av en annan anledning. I balladen Somebody från kom nämligen Alan Wilder in och tog hand om pionot. Alan som hoppade av 1995 efter den tumultartade Devotionalturnernen. Alan som under hela sin tid i banden var den främste musikern och den som drev på mest i studion. Och efter avhoppet tycker jag att mycket av det jag gillar/gillade med DM i ljud och arrangemang har försvunnit. Att då se en försvunnen hjälte på scenen igen, de forna bandkollegornas reaktioner och publikens jubel är stort. Fansen har diskuterat hans eventuella comeback på diverse internet forum i 15 år nu och även om jag inte tror på de förrän jag ser det med egna ögon så kommer spekulationerna säkert att öka nu.

Ipodroulette

En av fördelarna med att åka tre mil för att komma till jobbet och lika långt hem är att det kan vara avslappnande och har man som jag stereon inkopplad på en Ipod med slumpval bland 8000 låtar så kan det bli en del överraskningar som man inte lyssnar på varje dag annars.

Tänkte börja lista lite låtar här som dyker upp under färderna. Väntar er inte så mycket av det allra senaste från topplistorna och radion under denna punkten.

Dagens artist föddes 1957. Turnerade som körtjej åt Leonard Cohen på 70talet innan hon slog igenom som artist under eget namn under 80talet. Genombrottet kom med låten Gloria från debutLPn Branigan 1982. En låt som även Carola snyltade med en svensk cover på sin debutskiva året efter. 1983 kom uppföljaren Branigan 2 som inte gav några större avtryck i Sverige. Hon var även med på filmen Flashdance soundtrack. 1984 kom kanske den största hiten Self Control från skivan med samma namn. Ett par mindre hits letade sig också ut från denna skivan. 1985 kom skivan Hold me som hade låten Spanish Eddie som största dragplåster, men även en cover av Alphavilles Forever Young. Sedan följde en skiva till under 80talet och ytterligare två under 90talet innan det blev dags att summera karriären dittills med en samlingsskiva. 2006 dog hon plötsligt. Men jag minns iallafall hitsen från 80talet och en röst som var egen.

Här kommer låten Spanish Eddie.

I blame Coco feat Robyn

Satt och surfade runt på lite musikbloggar och hittade en ny favorit på en engelsk sida. Det är med en grupp som kallar sig I Blame Coco, som i låten här samarbetar med en av favoriterna senaste åren, Robyn.

Lyckades inte hitta så mycket mer fakta om gruppen men låten är bra. Och den heter Ceasar.

Multimedia message

Kallt imorse igen!

Multimedia message

Hittade något riktigt fint på jobbet idag!

Grillkväll i trägårn?

Utsikt över uteplatsen idag!

Multimedia message

Skitgubbepremiär på Skeppshult nu på rasten. Resultatet? Lysande! Talade ej om att vi tränade dagligen på Micro.

Roxette till Anderstorp

Såg precis något som förvånade ordentligt. Roxette kommer att spela på Scandinavian Raceway i Anderstorp! Som en del i motortävlingen Race Legends ska det även vara musik och Roxette är det första klara bandet. Tävlingarna hålls 13-15 augusti och Roxette spelar den 14:e. Biljetter till tävlingarna gäller som konsertiljetter plus ett fåtal rena konsertbiljetter kommer visst ockå att släppas. Flera artister ska också presenteras, men det kommer enligt Gessle att bli en "fullängdsspelning" med Roxette - den första i Sverige sedan 2001.

Låter ju riktigt coolt. Har ofta funderat på varför inte något sånt här arrangeras på banan för att dra dit folk som inte går på tävlingarna. Nu gäller det bara att Lövåsgrannarna inte klagar på bullret från musiken också....

Aftonbladets artikel och Roxettes hemsida

Fått tjänstefordon

Mitt nya tjänstefordon!

Rapport från Depechekonserten

Tisdagskvällen var vi i Göteborg. Det var nämligen dags för en ny konsert med min favoritgrupp sedan - ja alltid - Depeche Mode.

Förband var en annan gammal favorit Nitzer Ebb. Och de gjorde ett helt ok jobb. Flera gamla favoriter och någon ny låt som lät ok. Får nog kolla upp deras nya CD. Men jag tror nog att de passar bättre på en mindre och mer intim scen.

Det kan man nog inte säga om kvällens huvudpersoner. Depeche Mode är nämligen ett arenaband av stora mått. Jag har dock varit skeptisk mot deras "nutida" sättning med mer gitarr och livetrummor än på skiva. Men den här gången funkade det bra. Det gav rätt balans och mer tyngd åt låtarna utan att förstöra. De inledde med tre låtar från senaste skivan Sounds Of The Universe. Men det var först när Walking in my shoes, It´s no good och A question of time som publiken och spelningen vaknade och gick på knock. Sedan radades hitsen upp: Precious, World in my eyes, Policy of truth, In your room, I feel you, Enjoy the silence, Never let me down again, Stripped, Behind the ­wheel och till sist Personal Jesus. Någonstans där i mitten sänktes tempot när Martin Gore sjöng sina obligatoriska ballader, den här gången Insight och Home. De var bra men därför kändes det lite onödigt när även Dressed in black klämdes in som första extranummer.

Ljud och ljus var bra, publiken skapade som vanligt bra stämning. Det enda som var lite tveksamt var bristen på överaskningar från den vanliga spellistan som gjorts på de flesta spelningarna samt att scenen var lite för låg från min synvinkel på ståplats. Sen är frågan om Dave Gahan trodde att han var i Tyskland då han ett par gånger tackade i mellansnacket genom att säga "Danke". Men efter ganska exakt två timmar gick jag därifrån med ett leende på läpparna - en lyckad spelning med mina gamla favoriter.