Bra Dåliga Låtar?

Hörde en diskussion i helgen. Om jag förstod det hela rätt så rörde det sig om vad som är värst: en dålig låt med en artist man gillar eller en bra låt med en artist som man inte gillar.

Som jag förstod det hela menade den ena personen att det var bättre att en bra artist släppte en dålig låt än att en dålig artist gjorde en riktigt grym hit. Hängde ni med på den? Jag förstår hur personen tänker men håller absolut inte med.

Tyvärr finns det för många dåliga låtar över huvud taget. Men visst är det roligare om en "icke-favorit" gör en riktig dyng-hit än att idolerna gör ett bottennapp! Vad tycker du? Lämna gärna lite kommentarer.

Massiv Depeche Mode Överdos

Depeche Mode har alltid varit ett band som har översköljt oss fans med massor av utgåvor. Som riktigt fan har det funnits mycket att köpa: varje singel följs av åtminstone två olika utgåvor av maxisinglar eller 12 tums singlar på den tiden det var vinyl som gällde. De mest fanatiska fansen skulle ju dessutom ha olika pressar från olika länder där t ex omslagen kunde se aningen annorlunda ut. För min del har jag nöjt mig med albumen och maxisinglarna. Men så enkelt blev det ju inte: lagom till dess att man hade fått tag i ”allt” så slog ju den lilla cdskivan igenom och bandet och skivbolaget Mute gav ju givetvis ut hela bakkatalogen på detta formatet också. Bättre ljud, någon bonuslåt var lockorden och givetvis köpte man hela samlingen och de nya släppen även på cd. VHS kom också. Först en samling med musikvideor, sedan en livevideo (Hamburg 84), mera musikvideor, livedokumentär/konsert (101 88) och Barcelona/Frankfurt (93). Dessa fann naturligtvis sin plats i bokhyllan. Och vad händer sen? Lagom till DVDboomen kommer så har givetvis (de flesta) titlarna kommit på DVD. Bättre ljud, bättre bild och med bonusmaterial. Självklart har även dessa letat sig in till samlingen.

Och så är det då 2006. Förra året släpptes senaste albumet ”Playing the angel”. Det bästa på – tja så där 13 år i alla fall. Självklart måste man ha det också. Samtidigt, eller något senare, avslöjas det att de gamla albumen ska släppas igen. Den här gången som remastrade cd-utgåvor. De först ut, Speak & Spell (81), Music for the masses (87) och Violator (90) kom i april. Med ommixat ljud i surround 5.1 och med en halvtimmes nysammanställd dokumentär om tiden för varje album. Dessa blev ännu ett välkommet tillskott till den evigt växande Depeche-samlingen. 5.1-ljudet gör att bitar av låtarna som aldrig har hörts på varken LP eller CD helt plötsligt finns där. ”Va, varför har jag inte hört den melodislingan eller trumman innan”. En del låtar blir helt pånyttfödda. Och dokumentärerna sedan – intervjuer, tvframträdanden och konsertklipp helt i faktatörstande listnörden Albertssons tycke och smak. Men sedan kommer det inga mer Remastrade utgåvor. Och på bandets och skivbolagets hemsidor finns ingen ny information att hitta. Suck – vill ha nu!!!

Men så blir det då sensommar och det presenteras en liveDVD på den pågående turnén. ”Touring the Angel” släppt 25 september. Och från en tysk fan-hemsida ryktas det om att samtliga 7 eller möjligtvis 9 (2 livealbum) också kommer att släppas i sina remastrade upplagor under september. Hoppsan sa. Lyckades idag snoka reda via tyska skivbolagets hemsida att ”A broken frame” (82), ”Some great rewards” (84) samt ”Songs of faith and devotion” (93) verka släppas 29 september i alla fall. Det blir till att spara och gneta under augusti för september ser ut till att bli en dyr månad men jag kan ändå knappt hålla mig!

Vad är du för någon superhjälte?

Råkade snubbla över följande test när jag surfade runt idag. Så nu är det officiellt - jag är Spindelmannen. Inte nog med att det var min favoritserie förr när man läste sånt - det är alltså Peter Pakers alias som ligger närmst till hand om jag skulle vara en superhjälte!!!

Your results:
You are intelligent, witty, a bit geeky
and have great power and responsibility.

You are Spider-Man

Spiderman 75%
Superman 70%
The Flash 60%
Robin 50%
Hulk 50%
Catwoman 40%
Ironman 40%
Supergirl 35%
Wonderwoman 30%
Green Lantern 30%
Batman 25%

Click here to take the Superhero Personality Test

Mitt liv som listnörd

I dagens samhälle finns massor musik på internet, musikkanaler på TV och ett antal reklamfinansierade radiokanaler som pumpar ut den senaste musiken nonstop. När jag och mina jämngamla växte upp var det dock i ett helt annat mediasamhälle. På TVn fanns det två kanaler och det var sällan det spelades någon ny musik och den relativt nyuppfunna musikvideon letade bara sig in som pausprogram mellan två ”vanliga” program någon gång då och då. På radion fanns det ett fåtal program som gick en gång i veckan där man kunde höra den senaste musiken. Metropol gick på fredagskvällarna. Leddes av Ingvar Storm och Nicklas Levy och varvade musik med sketcher, intervjuer och diverse påhitt. Lördagsbiten var ett önskeprogram med Bengt Grafström. Rakt över Disc gick lite då och då. Programledare var Clabbe Af Geijerstam. Han körde någon Dj-stil och mixade diverse skivor och trixade med effekter och sitt snabbpratande som gjorde det nästintill omöjligt att spela in någorlunda hela låtar på blandbandet. Favoritprogrammet kom då istället att bli Tracks. Första programmet sändes den åttonde september 1984 och programledare var Kaj Kindvall. En röst som under flera år nästan kom att bli som en kompis vid radiohögtalaren. En topp-20-lista som man skrev in och röstade på och nästan lika många nya låtar utöver dessa utgjorde programet. Första listan toppades av Alphaville med ”Sounds like a melody”. Tvåa var Howard Jones med ”Like to get to know you well”. Fyra listor senare gick Depeche Mode upp på tronen med “Master & Servant” Lyckan var total! Av någon händelse började jag skriva ner listorna. I början var det ett rutat collegeblock med fyra listor på varje sida. Dessa två timmar varje lördag blev små heliga högtidsstunder. Så här i efterhand vet jag inte om handbollsmatcherna oftast var på söndag eller om de krockade med radiostunden. Jag vet att jag instruerade mamma i att spela in sista 45 minutrarna då och då när jag inte var hemma. Att det blev just denna tid var att det var vad som fanns plats på ena sidan av ett C-90 kassettband. Då fick man med någon ny låt, topp tio och snabbgenomgången av listan. Om detta någon gång sket sig gick det att få tag i listan som brukade vara med i någon av kvällstidningarna. Vecka efter vecka satt jag med höger pekfinger på pausknappen på bandspelaren och försökte få med så mycket som möjligt av favoritlåtarna på blandbandet. Frågan är om detta var riktigt friskt beteende. Någonstans har jag läst att ibland kan vara hårfin skillnad mellan intresse/engagemang och besatthet! Men men…

Efter nått år fick jag tag i skrivmaskin och renskrev de gamla listorna som nu sattes in i en pärm. Pärmen finns fortfarande kvar i ett skåp!!! Ytterligare nått år gick och skrivmaskinen ersattes av datorn Amiga 500 och ett ordbehandlingsprogram. Överstrykningspennan visade vilken låt som var "veckans raket" - dvs den som hade klättrat mest under veckan. Musikstilarna skifftade: från synth och italodisco, rock och viss hårdrock (framför allt med powerballader) via Stock/Aitken/Waterman-popen under 80talets andra hälft till det tidiga 90talets eurodisco, fabricerade pojk- och flickband, brittpop och "nypunk". Till sist började intresset trappa av något år in på 90talet. Men det händer fortfarande att jag råkar fastna i något program emellanåt. Jag vet inte om jag är partisk eller vad jag ska kalla det men under "mina tracksår" kändes det som tracks styrde musikbranschen och listframgångarna mer. Det kändes som om musiken var lite bättre, lite bredare och fler stilar kom med. Numera låter musiken i tracks i mina öron som vilket Mix megapol- eller Radio rix-skval som helst.

Har läst att Per Gessle också var en listnörd och att mycket av hans musik är ekon från hans musiksamling och listkunskaper. Något riktigt så kreativt och framför allt inkomstbringande har inte min besatthet givit! Men mitt musikintresse har nog mycket att hämta från detta. Och det har satt sin prägel på min skivsamling och indirekt i mitt dj-spelande på diverse tillställningar. Det har helt enkelt bitvis bidragit till vem och vad jag är idag. Och så här i efterhand tror jag nog att det bidrog till att man har snappade upp ord och fraser både på svenska och på engelska som har breddat språket både i vardagliga livet och i skolan på den tiden. Och kunskapen om låtarna från denna knappa 10årsperioden slog inte många kompisar mig på. Och om man inte var säker på någon albumtitel, årtal, låtskrivare eller dyligt var det ju bara att stå på sig och ljuga! Vem kunde motbevisa nått? Och som sagt även om intresset inte har riktigt samma besatthet idag så försöker man ju fortfarande hänga med. Även om som sagt musiken inte känns lika rolig och spännande idag… Men så är det väl - varje ålder och generation har sin musik som man tycker är ”bäst”. Idag finns samtliga trackslistor till dags datum på hemsidan. Men att sitta och bläddra i min gamla pärm, som jag gör nu, gör att låt efter låt tar fram gamla minnen. Kompisar, klassfester, mellanstadiediscon och så vidare. Kommer till exempel ihåg att jag och en tjej i klassen vann en danstävling på en klassfest till Alphavilles ”Forever Young”!!! Musiken som en tidsmaskin – det ni - det är inte dåligt. Nu tror jag att jag ska gå och leta fram något gammalt band i garderoben och dra på volymen…

När Synth blir Synth

Som synthare har man alltid fått rättfärdiga sin musiksmak för omvärlden. När synthen var som störst (dvs. på 80talet) så hävdade motståndarna och häcklarna att ”maskinerna gör låtarna” och ”man behöver bara trycka på en knapp”. Sån tur då att Depeche Mode, Yazoo, Rational Youth osv. hade kommit över just de syntharna som gjorde deras hits. Naturligtvis var det inte så. Vad dessa belackare inte ville eller kunde förstå var att instrumentet synth, trummaskiner m.m. kräver lika mycket tekniskt kunnande, kreativitet och passion för att skapa nått som vilken gitarr, flygel eller trummor som helst. Att även förstärkare till elgitarren och mikrofonen också var elektriska maskiner glömdes också ofta bort.

Idag då? Den revolution som sena 70tals- och tidiga 80talsbanden gjorde har ju idag rivit ner mängder av murar i branschen. När så gott som samtliga låtar på hitlistor, radio och TV är skapade med synthar, samplers och datorer idag blir det svårare och svårare att förklara vad som är en ”synthlåt”. ”Madonnas hela senaste cd är ju skapad på dator” men är ju inte en synth för det. För att förklara det får man kanske backa tillbaka bandet till ”gamla goda tiden”. Ljuden som den tidens synthband använde var ”synth”. Ljud skulle inte låta som pianon, violin, trumpet eller akustiska trummor – det skulle vara elektroniskt. Detta nästan pornografiska användandet av synthljud (ljuden är där för att de ska synas, höras och exploateras) präglar fortfarande stilen. Men utvecklingen går framåt och blir ännu mer förvirrande. Band som t.ex. svenska Covenant, engelska VNV Nation och norska Apoptygma Berzerk brukar kallas synthband. Men de två första skulle lika gärna kunna vara dans/techno. Och Apoptygma tar i alla fall sin liveshow till mer rock än synth nuförtiden. Idag ryms allt från synthpop, EBM (Electronic Body Music), ovan nämnda danssynth och den mer brutala och skitiga industrigenren inom begreppet synth. Jämför då på gitarrsidan som har pop, rock, blues, punk, hårdrock, soul osv som helt fristående begrepp. Rörigt? Visst men det går att göra värre. Tidernas största synthband är ju Depeche Mode. Eller hur? Men numera har de ju vanlig rocksättning som inkluderar synth.

Nästan alla verkar ha synpunkter på denna kära musikstil. Man får än idag höra att ”synthen är bakåtsträvande som försöker låta 80tal”. Men i nästa recension är journalisten lyrisk över dussingitarrbandet som hämtar inspiration och ljud från Beatles, Rolling Stones, nått annat från 60talet eller Bruce Springsteen. Konsekvent eller hur?

Siste Mannen På Jorden?

Hej på er alla. Ny helg har passerat och en ny arbetsvecka har börjat. Men som jag syftar på med titlen så känns det nästan som om man vare själv om att jobba här i Anderstorp. Inte en bil möter man 06:40 när jag cyklar till jobbet (ja cyklar! Vädret är gott, motion är nyttigt och bensin är jäkligt dyrt. Hög tid att sänka skatten nu styrande sossar med utpressande stödpartier!!!). Lika tomt är det nästan på lunchen också även om man kanske kan se någon som orkat masa sig ut. För att spela minigolf, köpa en glass eller något annat sommrigt.

Till och med på parkeringen utanför lägenheten är det nästan tomt. Och inte bara vid mitt hus. Inte för att Anderstorp är världens mest livade ställe i vanliga fall, men så här års verkar det som alla har dragit till kusten.

Inte så att jag inte unnar er som är lediga er ledighet, - njut på bara, men det är en konstig känsla.

Och soundtracket till denna känsla skulle kunna vara "Ghost Town" av The Specials för det lite kusliga soundet. Men som den synthare jag är föredrar jag nog gruppen Siste Mannen På Jorden (med Eddie Bengtsson) eller S.P.O.C.K med "Last Man On Earth"

Vilka ledare vi har...

Man kan tycka vad man vill om vår statsminister, regering, stödpartier och opposition. Och det gör jag också (särskilt om de förstnämda). Men sett ur ett större perspektiv är de ju ändå bara som paddor i den lilla igengrodda svenska dammen.

I dessa dagar med nya stridigheter i mellanösten med Israel som gemensam (dålig) nämnare kan man ju bara undra om det finns nått hopp för världen. Och om det finns någon vilja att komma överens och undvika stridigheter. Och över alltihopa sitter världens självutnämnda överhärskare USA och den galne översten Bush. Ena stunden ska länder som Afganistan och Irak invaderas och utrotas för att de är hot mot hela (väst)världen. När sedan länder som Iran och Nordkorea gör mer fysiska saker av sina atomteknologiska hot görs - ingenting. Och när Israel slår till med militära medel mot (iallafall delvis) civila palistiner och går på nästa grannland görs - ingenting.

Destu mer glädjande att hitta detta videoklippet. Att Bush kan sjunga var ju iallafall en god nyhet. Och en text med lite mening (om han förstår det). Låter ju lite sammasatt - kan det vara ryckt ur sitt sammanhang? ;-)

"How long - how long must we sing this song? How long? How long"

Dagens mp3 - Robot "Fake or Real"

Hittade en favorit idag som jag inte har hört på nått år. Gruppen heter (hette?) Robot och låten "Fake or real". 2 minuter och 25 sekunders ren glädje. Vet inte riktigt vad man ska klassa låten som. Analoga synthljud korsat med gitarrslingor. Poppigt, glatt, elektroniskt ja rent allmänt ett energipiller. Tror inte jag hört så många andra låtar med Robot men denna satte sig direkt som ett vältuggat bugg, som en jättekladd tapetklister - ka ni förstår kanske vart jag är på väg. Har ni inte redan hört den och har i er samling gör ni bäst i att kolla upp den. På en gång. Ögona böj!!! Gruppen var svensk, från Göteborg vill jag minnas.

"Is this really what I feel, is it fake or is it real, and I wonder if I know, is this everywhere I go. Put your eyes upon the show, just relax and let it go, let your mind control what´s real and the truth will be revealed."

Dagens cdtips - Nitzer Ebb "Body of work"

Har ju inte postat några musiktips nu på ett tag och så kan det ju inte vara på en blogg där jag kallar mig själv musikintresserad. Så ändring och skärpning!!!

Dagens tips är faktiskt en hel cd, eller rättare sagt en dubbel cd. Närmre bestämt Nitzer Ebb med "Body of work" som är en samlingscd. För er som kanske inte är fans av gruppen kommer här en presentation. Gruppen bildades under 80talets början (jag tror jag har läst 1982 någonstans) av Douglas McCarthy, Bon Harris och David Gooday i Chelmsford, England. Man ska ha lyssnat på Bauhus, Cabare voltaire, Einstürzende Neubauten och DAF. Tidig och experimentell synth och elektronisk musik med andra ord. Efter försök med synthar och samplers grundade killarna själva ett bolag (Power Of Voice) och gav ut debut ep:n "Isn´t It Funny How Your Body Works" 84. Noteras kan att man arbetade ihop med Phil Harding som kanske är mest känd för sitt arbete med producentrojkan Stock, Aitken, Waterman. Men det här var som sagt ingen Kylie Minogue- eller Bananarama-pop. Med närapå punkiga texter som snarast upprepandes skreks och hårda dansanta rytmer fick de viss uppmärksamhet och Daniel Miller kontrakterade dem till Mute records. Debutcd "That total age" kom 87 och innehöll blivande klassiker som "Murderous", "Let your body learn" och inte minst "Join in the chant". David hoppade av men bandet nådde ut till ännu större publik som uppvärmare till Depeche Mode på deras turné 87. Bandet gick in i studion för att spela in uppföljaren "Belief" som gick i samma aggresiva stil men var ändå en utveckling. Lite mer "moget" sound kanske man skulle kunna säga. Singlarna "Controll I´m here", "Hearts & Minds" och "Shame" blev stora hits. När sedan 8otal blev 90tal fortsatte utvecklingen av soundet. Och i samma veva tappade jag lite av intresset för dem. Tredje albumet "Big hit" följdes av "Ebbhead" året efter. Trots att det co-producerades av Alan Wilder från Depeche Mode blev det aldrig någon personlig favorit. Sedan gick det några år och tidningarna skrev om interna problem innan sista, eller kanske snarare senaste studioskivan "Big hit" släpptes 1995. Och efter USAturnén splittrades duon.

Men nu har de som sagt släppt denna samling och är ute på turne för första gången på 11 år. Helgen som gick var de på Arvikafestivalen. och det pratas om nytt material i den tidiga stilen framåt slutet på året. Den som lever få se, men man kan ju hoppas iallafall. Denna samlingen är alltså en dubbel. På cd 1 rymms 19 låtar - samtliga singlar plus lite mer. På cd 2 finns mixar och b-sidor från singlarna. Inom ett par veckor släpps ännu en cd med mer udda, svåråtkomna och nyare mixar.

Titeln "Body of work" är ju dessutom en fyndig en eftersom musik gruppen spelade (iallafall i början av karriären) kallades Body eller EBM - Electronic Body Music. Så mitt råd är - skaffa och stämm in i ropen JOIN IN THE CHANT.

Arvikafestivalen helgen som gick

Jag som är musikintresserad och gärna går på konserter och klubbar har ju även varit på festivaler. Hultsfred som är Sveriges största och får mest mediabevakning har aldrig tilltalat mig. Trots att den ligger i småland och alltså inte är så långt att åka till, så har jag bara varit där en gång under årens lopp. Och det var ett endagarsbesök någon gång på mitten av nittiotalet då belgiska Front 242 var dragplåstret. Nä, då har Arvikafestivalen legat mig närmre åt hjärtat. Framför allt på grund av musikvalet de har. Visst har de ett antal stora ”mainstreamnamn”, men under alla åren har de haft en förkärlek av mer alternativa och framför allt elektroniska akter. Alltså helt i min smak.

För visst åker man på festival på grund av musiken. Men det är ju bara en del av paketet. Under de åren jag var på arvikafestivalen så var väl kanske minnena av själva festivalupplevelsen det man tar med sig så här i efterhand. Som när jag och Mattias Rydh åkte knallgul Saab 900 upp första året och jag somnade till efter ett tag och när jag vaknade kom vi närmre och närmre Göteborg enligt vägskyltarna. En lite nätt felkörning på ett antal mil som gjorde att vi kom fram ett antal timmar senare än planerat. Eller som när jag körde upp med min Golf och avgassystemet gick sönder halvvägs upp. Mitt i en svetsskarv och ingen mack som hade något att hjälpa oss med var det bara att knyta upp rörändarna med ståltråd, höja stereon till max (för att överrösta oväsendet) och köra vidare. Och det här är minnen innan vi ens kommit upp på festivalen. Campingen och det speciella livet är ju ett kapitel för sig när det gäller festivaler. Komma fram och hitta rätt plats att tälta på (så det inte rinner sjö in i tältet när det regnar t ex), gå runt på campingen (nåja åkern) och träffa folk, snacka, festa, dricka öl och bara ha det skönt helt enkelt. Även här har man ju massa minnen. Som när Michael tappade plånboken första kvällen. Stefan hittade den men innan Michael hade förstått detta hade det gått en bit av lördagen. Eller som när Stefan slog upp en skinnflank stor som halva handen när han råkade slå på Rydhs svetsglasögon. Eller som när Michael hittade mackor och räkost framåt morgonen – bara för att en stund senare se honom reagera när magen inte kom överens med sagda räkost! Eller som campingen såg ut sista kvällen när det hade regnat i ett par timmar. Snacka om dike. Och vårt tält hade inte stått på högsta punkten på campingen. Som tur var hade jag lyftmadrass och flöt ovanpå men Stefan och Michael var nog desto blötare.

Men någon gång där efter ett par år slutade vi att åka dit. Vet inte om det var banden som inte drog just detta år. Eller om det helt enkelt var så att man blev lite äldre, lite bekvämare och inte ville dra iväg alla milen för att sova i tält och dricka öl två dagar i sträck eller om det var nått annat.

Under helgen som gick var det så dags för årets upplaga. Bland årets band fanns det ju några favoriter: Covenant, Ladytron, Slagsmålsklubben, Ladytron, Colony 5, Hype och framför allt gamla hederliga Nitzer Ebb. Jag har kunnat läsa mig att The Knife gjorde bästa spelningen på festivalen. Såhär i efterhand hade det ju varit kul att varit däruppe och avslutat semestern. Men samtidigt är det ju en lång resa, tält är obekvämt osv. Börjar man bli gammal? Hemska tanke - nä man är nog inte äldre än man känner sig.

Jobbstarten avklarad

Sådär ja! Första arbetsdagen efter semestern avklarad. Utan några större plroblem också skulle jag vilja påstå. Som jag redan var inne på i morse tog det nog ett par försök innan jag hittade rätt password för att bli inloggad i datorn. Knappa tiotalet pallar och 17 takboxar gick till dagens 7 butiker. Och våra två helt dagsfärska sommarjobbare Aki och Emil klarade av dagens strapatser bra.

Sedan jag kom hem har jag klarat av att fika, göra ett par ärenden och sätta mig för att slötitta lite på TV. Tror till och med att jag slumrade till där en stund... Saker man kan unna sig när man bor själv.

Får se om det inte kommer ett par inlägg till senare. Har lite funderingar på lut...

Uppe med tuppen

klockradion funkade idag! Nyrakad och nyduschad ska jag precis äta frukost. Så ni behöver inte vara oroliga över att jag inte kommer upp till jobbet idag.

Solen skiner från en molnfri himmel och det ser ut till att bli en fin dag. Bara knappt 9 grader på termometern, men den kommer ju säkert att stiga.

Återstår att se om man kommer ihåg alla användarnamn och passwords i datorn på jobbet. Alltid samma bekymmer efter att inte ha brytt sig om något som stavas arbete på en månad...

...the final countdown...

Jaha, söndag och bara timmar kvar av semestern för denna sommaren. Personligen har jag ingen ångerst för att börja jobba igen. Jag har förstått att en del har det men som sagt - inget sånt för min del. Trivs ganska bra på jobbet och det ska bli kul att komma in i rutinerna och träffa de arbetskamraterna igen. Bara att hoppas att man orkar upp i morgon... När man väl ha kommit in i semesterlunken blir det lätt sovmorgon och annat än tider som styr.

Typiska semestersaker som att sitta ute och läsa böcker har det inte blivit mycket av i år. Men fick faktiskt en bok av mamma som hon hade fått i någon bokklubb. Jan Guillou och "Tjuvarnas marknad" så det blir väl till att läsa lite nu när man börja jobba istället.

Några biobesök brukar det också bli på sommaren men det har det inte heller blivit hittills. Funderar dock på att åka på nått ikväll. Fick en biobiljett av jobbet i veckan. Undrar bara vad man ska se. Har funderat på DaVincikoden som jag inte har sett än. Gillade boken, men filmen ska ju vara sämre...

I eftermiddag får det kanske bli en stunds formel 1 framför TVn.

Pelles blogg på kartan

I försök att sprida min blogg lite har jag nu placerat min blogg i
Anderstorp på bloggkartan.se

Semestern snart slut

Jaha, fredag förmiddag och sista semesterdagen för den här gången har börjat. När man väl har börjat och kommit in i semestertempot så rusar ju veckorna iväg. Och vilket väder det har varit - så mycket sol som jag har fått i år har det inte varit på min semester på flera år. Har nämligen haft värsta regnperioderna de senaste åren.

Men nu blir det alltså till att börja jobba igen och egentligen är det väl ganska skönt att komma in i vardagen och lite rutiner igen. Hoppas bara att vädret håller i sig. Dels för de som fortfarande är lediga eller ska börja sin semester och dels för att det är skönare att cykla till jobbet och komma hem efter jobbet när solen skiner.

Enda nackdelen med att ha tidig semester är att hösten blir längre - det är ju inte många helgdagar.

Dagens musikvideo

Skulle vilja tipsa on en musikvideo idag också. En av mina fovoritgrupper alla kategorier är fortfarande Yazoo. Vince Clarke hade redan på Depeche Modes debutLP visat att han kunde snickra ihop hits. Men i nästa grupp där han samarbetade med Alison Moyet togs det till en ny nivå. Hennes kanonröst ihop med hans blippande synthar blev ett mästerligt resultat. Klippet här är på en av deras största hits "Don´t go" och är en liveinspelning.

Dagens mp3 - Universal Poplab - I could say I´m sorry"

Det har inte blivit några låttips på några dagar nu. Så därför är det väl hög tid. Dagens tips är en ny låt och det är - Universal Poplab "I could say I´m sorry". Senaste singlen består av 5 spår. Förutom huvudlåten finns även "Vampire in you" och 3 mixar på titelspåret med. Som vanligt när det gäller Universal Poplab är det bra producerad pop med elektroniska inslag. Kanon sång och hitkänsla.

Från förra cd släpptes flera singlar - bland annat blev samarbetet med Håkan Hellström "We hate it when our friends become successful. Ska bli spännande att höra nya albumet när det kommer...

VM är över

Jaha, än en gång fick man visa sin totala okunskap när det gäller att tippa fotboll. Även om det började bra (både 1-0 och 1-1 låg ju inom mitt tips). Och det fanns ju flera chanser till ett 2-1 också. Men så i förlängningen kom den då. Situationen som det kom att snackas om efteråt. Ingen dansk skalle men väl en dumskalle. Vet inte vad Materazzi sa eller gjorde men Zidanes reaktion hör inte hemma på en idrottsplan - inte i en förlängning av en VMfinal. Tror inte det påverkade förlängningen, Frankrike var ju nämre mål än Italien men i straffläggningen! Med både Zidane och Henri utanför planen. Två givna straffskyttar och ledargestalter. Och ändå var det bara millimetrar från att Trezeget straff också gick in. Små marginaler i en grym final som kommer att kommas ihåg för Zidanes skalle i hans sista match.

Sista fotbollstipset

Hemma från Varberg igen. Söndag kväll och det blir väl att titta på fotbollsfinalen. Italien mot Frankrike - vem hade tippat dessa lagen när VM började för drygt en månad sedan? Vad tippar då jag i dagens final? Tja egentligen håller jag inte på nått av lagen. När jag tänker på Italien tänker jag spontant på anfallsvilja och teknik. Rätt eller fel vet jag inte, men det är väl framför allt bakåt de har imponerat hittills. Frankrike känns kanske mer offensiva med Henri på topp och Zidane som hjärnan där bakom. Och eftersom jag vill ha lite mål och ingen tillknäppt 0-0-final så tippar jag Frankrike och resultatet blir 2-1 till dem.

Läget i Varberg

En fredagskväll med "sådär" väder blev till en natt med ett par ordentliga regnskurar. Mulet väder på morgonen gjorde att det inte blev nått morgondopp idag. Men nu har solen tittat fram igen. Tillfällig formsvacka verkar det som.

Efter att ha varit lite halvfullt på campingen under veckan börjar det trilla in ena husvagnen efter den andra. Jag har fått besök av mamma och pappa som har kommit hit också. Kan rapportera att det var riktigt knökafullt inne Varberg. Så man gjorde nog rätt som stannade kvar på campingplatsen. Nu sitter jag ute i solen med Ipoden och njuter och gör något kort avbrott framför datorn för att skriva något inlägg här och för att följa ASKlagens slutspel i partillecup. Framåt kvällen blir det nog Hipp Hipp på DVD som jag fyndade i Ullared för 49 kronor per säsong.

Aftonbladets recension av DM igår verkar rapportera om vad jag var inne på. Halvdan inledning, men sista halvan från "I feel you" och framåt höll högsta arenakonsertsvärldsklass. Fyra i betyg. Suck, skulle kanske varit där iallafall...

Depeche Mode på Stockholms stadion idag

Äntligen kommer Depeche Mode till Sverige för en utomhuskonsert. Alla vi rättrogna DMfans har väl sett filmen 101 några hundra gånger och önskat att vi skulle ha kunnat vara med där i Rose Bowl, Pasadena utanför Los Angeles bland nära 90000 åskådarna. Och som sagt så kommer bandet 2006 äntligen på en utomhusturné i europa som även tar dem till Stockholm. Och jag sitter i Varberg! Jo, ni läste rätt. Är kvar i Varberg och campar. Nu undrar ni kanske varför - du som alltid kallat dig ett Depeche-fan Pelle? Jodå det är jag och har varit sedan tidigt 80tal (när blir man förresten ett fan?). Först och främst fick jag inte ihop några av kompisarna till att följa med. Och för det andra så är väl inte favoritbandet riktigt var de har varit. Nu svor jag väl i kyrkan. Men även om senaste CDn "Playing the Angel" är det bästa bandet släppt på typ 13 år så har de inte riktigt samma kraft och lyskraft som de har haft.

1988 var Rose Bowlspelningen som blev 101 filmen och då var de fortfarande på uppgång. Slog i och med denna turnén igenom stort i USA. Följande CDn blev mästerverket "Violator" och de var fortfarande världens bästa band - och utvecklades. Efterföljaren "Songs of faith and devotion" var väl ytterligare ett steg framåt även om jag inte tyckte hela skivan var ett steg i rätt riktning. Live var de dock kanske på toppen av vad jag har sett dem. Men sedan bröts enligt mig magin. Avhopp (av musikaliska motorn Alan Wilder), drogproblem och splittringsrykten. Mot alla odds kom de dock tillbaka med Ultra som hade sina höjdpunkter. Exciter saknade en viktig sak - låtar. Vad hade hänt? Men så kom då Playing the angel som var ett steg tillbaka mot magin igen.

Men ikväll blir det till att plocka fram Ipoden istället. På turnen trängs gamla favoriter som "A question of time", "Walking in my shoes" och "Stripped" med nyare dängor som "Precious", "A pain that I´m used to", och "Suffer well". Och avslutningen med "Behind the wheel", "World in my eyes", "Personal Jesus", "Enjoy the silence", "Leave in silence", "Photographic" och naturligtvis "Never let med down again" bräcker det mesta. Men som sagt - det får jag uppleva i hörlurarna ikväll. Som tur vär är kommer en liveDVD i september.

Sommaren verkar hålla i sig

Morgondopp idag också. Idag till och med innan klockan slog 8! Var lite mer moln på himlen när jag vaknade idag, men de verkar skingas nu. Metrologerna varnar för moln, skurar och åska idag men vi får väl se. Skulle kanske behövas någon dag med lite mer svalka och någon regnskur. Igår satt jag och svettades bara jag skrev ett par intervjuer på www.ask-handboll.com. Nog för att jag nångång sagt att det är ett svettigt jobb att hålla sidan uppdaterad - men det här var ju löjligt.

Äntligen rättippat resultat

Jaaaa! Även om jag inte fick rätt i mitt tänkta matchscenario eller antalet mål så blev ju resultatet det jag tippade. Och mina tänkta målskyttar i Frankrike var ju båda inblandade i vinstmålet. "Det tar sig sa mordbrännaren" även om alla borde hitta rätt förr eller senare.

Säsongspremiär

Så har man då klarat av sommarens första morgondopp också. 08:05 - hyffsat varmt i vattnet och stranden helt tom.

Pelle on the road

Idag är jag ute på utflykt. Åkte hemmifrån vid lunch med ASKs kantstjärna och en av klubbens stora eldsjälar Kalle Björkman. Kalle skulle upp till Göteborg och hälsa på Robban Bladh och bland annat besöka Partille Cup (världens största handbolls cup - läs mer på www.ask-handboll.com eller www.partillecup.com). Solen sken över Götet och överallt i centrum såg man handbollsspelare på gatorna. Släppte Kalle vid handbollscentrat vid Heden. Hade varit kul att vara med och fördrivit en dag där men det får bli någon annan gång. Skulle ju nämligen vidare. E6 söderut till Varberg och några dagars kustsemester nämre bestämt. Kom fram och har haft en underbar eftermiddag vid husvagnen. Ipoden på, en tidning i händerna och bakåtlutad i solstolen. Härligt och svettigt!!!

Där i solen kom den ena höjdarlåten efter den andra. Låtlistan gick på slumpval och två kandidater till dagens retro (eftersom jag redan hade tipsat om dagens mp3) dök upp. Kan inte bestämma mig för vilken så det blir en "dagens dubbel". Först ut kom Humpe Humpe med "Yama-ha". Gruppen består av tyska systrarna Anette och Inga Humpe från tyskland, låten är från 1985 och producerad av Roma Baran som är totalt okänd för mig. Däremot är den co-producerad av ingen mindre än Gareth Jones (bla känd från diverse jobb med Depeche mode). Texten? Den gick så här: Refräng Mitsubishi Toyota Suzuki Sony Vers Minolta Kawasaki Sanyo Casio Toshiba. Yamaha Mitsubishi Toyota Suzuki Sony Refräng Minolta Kawasaki Sanyo Casio Toshiba. Break Collega djin sei da Teno. Collega djin sei da Haha. Collega djin sei da Saito. Collega djin sei da Hahahaha. Refräng Yamaha Mitsubishi Toyota Suzuki Sony... Break Collega djin sei da Teno...Collega djin sei da Teno... Vem har sagt att det är svårt att göra en hit?

Låten som följde därpå är en riktig 80talsklassiker: "Safety Dance" med Men without hats. Video är smått sanslös - sångaren går igenom någon sorts medeltidsby med en tjej och en lite dvärg och - dansar! (Se bilden)

Gruppen är från Kanada och slog över hela världen med denna låten. Sedan lyckades de inte följa upp den lika bra och ses av många som ett "one hit wonder". Något jag tycker är fel. 88 hade de åter en stor hit med "Pop goes the world" och under tiden däremellan hade de släppt låtar som "Antartica" och "Where do the boys go" Refrängen på genombrottet gick "We can dance if we want to. We can leave your friends behind. 'Cause your friends don't dance and if they don't dance Well they're no friends of mine. I say, we can go where we want to A place where they will never find. And we can act like we come from out of this world. Leave the real one far behind. And we can dance." Aaah - vad jag saknar dansgolvet på hedliga Romonight. Får nog skutta omkring lite i förtältet när grannarna har gått och lagt sig ;-)

Ny VM semifinal idag

Jag känner trycket på mig efter mina tidigare feltippning. Dagens match Portugal - Frankrike. Hmmm - hucket som stucket som ett gammalt smålänskt (?) uttryck lyder. För er som inte känner igen detta kan man väl snarast översätta med - kan sluta hur som helst. Inget av lagen är något av mina favoriter. Frankrike har väl smugit fram som något av "dark horse" medans Portugal är laget som brukar stupa på vägen och den "gyllene generationen" med Figo & Co har aldrig vunnit något. Jag sätter dagens semesterpengar på att Frankrike vinner. Henry ger Frankrike ledningen i början av andra men Barthez fepplar in ett skott från Deco med 5 minuter kvar. I förlängningen avgör Frankrike med mål från Zidane innan Henry avgör matchen med 1 minut kvar med sitt andra och frankrikes tredje.

Vad sägs om det tipset - här gäller det att sticka ut hakan!!!

Dagens mp3 - Pet Shop Boys - "In Private"

Dagens musiktips är från bonusskivan "Fundamentalism" på Pet Shop Boys nya "Fundamental". Låten är "In private (Stuart Crichton club mix)". PSB har alltid spritt låtar till andra artister och denna skrevs till deras gamla favorit Dusty Springfield. På deras egna "cover" har killarna dessutom tagit hjälp av Elton John på delar av sången. Uppfräschad och om ni har hört orginalet är denna nya tappning flera gånger roligare. Köp och njut!!!

Fel matchtips igen

Ja det är väl bara att lägga sig på rygg direkt igen: jag är inte mycket till tippare. Tänk att Italiens starka försvar skulle avgöra framåt. Grosso. Att det sedan blir 0-2 på tysklands tokoffensiv i jakten på mål är väl inte mycket att prata om. Jämn match och nära straffar. Där hade säkert tyskarna vunnit.

Men visst är fotboll tråkigt ibland. 0-0 så länge och inga jättechanser. Är väl färgad av mycket handboll och mål och chanser hela tiden. Och dessa j*kla filmningar. Ligga och rulla och ta sig för "skadade" lämmar. Frispark och direket upp och springa vidare. Nä, i handboll hade inte många av dessa primadonnor haft nått att hämta ;-) .

Fotbollssemifinal ikväll

Jaha, då var det dags igen - semifinal nr 1 ikväll. Tyskland mot Italien. Två av europas mest framgångsrika landslag. Relativt jämna lag om du frågar mig. Tyskland får dock mitt tips - har haft flytet hittills och jag tror att hemmaplanen kommer att bli avgörande. Men med tanke på mina tips från i lördags så blir det väl antagligen de filmande italienarna som går till final. Men, nä jag ändrar inte mitt tips - Tyskland till final! Gammal hederlig tysk synth slår den mer lättviktiga italo discon ikväll!

Dagens mp3 - Scotch "Mirage"

Måndag, semester och solen skiner som f*n. Är helt enkelt på ett härligt humör. Letar i ipoden efter lite musik med sommarfeeling. Snubblar in på Italo Disco-spåret. Och bestämmer mig för att tipsa om Scotch och låten Mirage. Vet egentligen inte om låten är en sommarlåt. Vet dock att den släpptes under sommaren 1986. Den låg etta på P3s Trackslistan i juni och hängde med in som etta på sommartoppen. Refrängen är på italienska och går "Sta Sera La Luna Ci Trovera Fortuna" vilket visst ska betyda "I kväll kommer månen att ge oss tur" eller något - min italienska är obefintlig.

Faktum är att jag har sett Scotch live. Ja eller Scotch - jag vet i och för sig inte hur bandet var då det begav sig, men i Göteborg 2004 var det sångaren Vince Lancini (mannen i gula hängslen på bilderna) och två anonyma keyboardister. Kul var det iallafall. Hitsen från 80talet framförda av en "halvrund" medelålders gubbe i väst. Riktigt röj var det. Och även denna spelningen var mitt i sommaren så det styrkte bara Scotch som sommarmusik i mitt medvetande.

En DJs dagbok

Dagens första inlägg blir en rapport från mitt DJuppdrag i lördags kväll. Hundra personer i åldrar från den lägre skolåldern till åtminstonde 60+ var samlade i Albertssons ladugård i Enet i Västboås. Lars och Marianne arrangerade sin fest för andra året och hade precis som i fjol tur med vädret. Hade varit ute och riggat upp högtalare redan under fredagen så det var bara att plugga in datorn när jag kom ut. Under tiden att gästerna kom och maten åts vid långborden hade jag lyckats fylla ut bakgrundsmusiken med bland annat Depeche Mode, Yazoo, lördagens mp3tips Camouflage samt lite Italodisco som Scotch. Vet inte om det var någon annan än jag som upptäckte det ;-) . När sedan maten var avklarad hade jag fått beställning att de första låtarna skulle vara Black Jack "I natt I natt" (gammal dansbandsdänga) och Gyllene Tider "Sommartider". Detta fick igång publiken i diverse buggövningar. Så det var bara att fortsätta på inslagen linje. För min egen smak blev det lite för mycket dansband. Lite pop från 70- och 80talet trändes dock in då och då. Men som DJ gäller det först och främst att känna av sin publik och inte sätta så mycket personlig prestige i vad man spelar. Såna här fester är de svåraste då åldrarna och även musikstilarna spänner över så pass stora glapp. Dock är det roligt att få bra feedback och beröm för att man är allsidig. Sedan fick jag köra lite "riktig" musik hemma i ipoden så man kan somna gott!

Dagens mp3tips kommer senare...

Så fel det kan bli...

Jajaja, får väl erkänna att man inte är mycket till tippare. Att England skulle få stryk mot Portugal när det gick till straffar kunde man ju räkna ut - det har ju hänt förr. Men att Brasilen skulle bli nollade mot Frankrike - det var ju faktiskt en större överaskning. Nu är det ju bara europeiska lag kvar i semifinalerna.

Hektisk lördagskväll

Lördagkväll och det är full fart. Dels fotboll på TV (ikväll hejar jag på Svennis England och Brasilien), men samtidigt ska man jobba (nåja) som DJ vid loggolvet hos Albertssons ute i Enet och Västboås. Har en känsla av att det blir en salig mix av bugg, melodifestival, svenska 70- och 80-talsklassiker. Får se omman lyckas smyga in lite Depeche Mode, Yazoo eller något annat lättlyssnat...

Mer om detta imorgon.

Dagens mp3 Camouflage "The great commandments"

I dessa dagar då tyskland dominerar i TVtablåerna (det pågår ett fotbollsVM där om ni inte märkt det) så börjar jag grävar i Ipoden efter tyska favoritlåtar. Funderar först på Kraftwerk men det vore nästan för enkelt - som att lägga en straff med bredsidan i öppet mål. Blädrar vidare och hittar Alphaville. Någonting från debutlpn "Forever Young" som enligt mig fortfarande är deras bästa. Men upptäcker att jag inte kan välja ut en favorit. Närapå hela skivan håller samma höga klass. Efter en stunds funderande kommer jag fram till att det måste bli Camouflage och låten "The great commandments" från 1988 och skivan "Voices & Images" som blir dagens tyska Mp3-tips. Otaliga är väl de gånger då vi har röjt dansgolvet på Romonights till denna underbara låt. Lyssna gärna på den superba 12" remixen. Hittade inte DJn den själv så var det Stefans favoritönskemål. Hmm - det var ett tag sedan det var Romo-dags börjar snart bli dags att pricka in ett besök i kalendern killar!